Det politiska spelet är ju många gånger krångligt. Den senaste veckan har vi sett många olika strategiska drag presenteras, och beroende på var man står på den politiska skalan så har egentligen alla partier agerat logiskt. Utom kanske ett. Och det är Liberalerna. Partiet verkar närmast ivrigt att förinta sig själva, vilket ingen som är liberal borde anse vara logiskt, rimligt eller smart.
Vänsterpartiet har gjort sina basväljare nöjda då dessa är okej med att skapa kaos för att stå fast vid sina principer. Sverigedemokraternas, Moderaternas och Kristdemokraternas väljare ville såklart ha bort Stefan Löfven (S) från statsministerposten. Socialdemokraternas väljare är också nöjda med S agerande, då de tycker det är viktigt att på ett ansvarsfullt sätt agera kompromissvilligt. Men man måste verkligen undra över vad de liberala väljarna tänker gällande Liberalernas utspel den senaste veckan.
Redan i våras meddelade Nyamko Sabuni (L) att partiet efter nästa val vill verka för en högerregering och att om det innebar att samtala med även Sverigedemokraterna så var det okej. Det är ett stort steg från den linje partiet drev inför valet 2018, då Liberalerna var det parti på högerkanten som tog tydligast avstånd från SD.
2018 var Jan Björklund (L) partiledare och i hans tal i Almedalen sa han att Liberalerna kan samarbeta med partier som tycker annorlunda än dem i frågan om föräldraförsäkringen (med detta menas förstås Socialdemokraterna) men att partiet aldrig skulle kunna ha med ett parti att göra vars företrädare säger saker som att judar och samer inte är svenskar (och med det menades såklart Sverigedemokraterna).
Björklund öppnade alltså redan innan valet upp för ett mittensamarbete, något hans parti var ensamt om i högern. När Nyamko Sabuni i våras meddelade att SD inte längre var ett problem fick hon många liberaler emot sig. Ändå var hon, nu när regeringen föll, snabbt ute och meddelade att Liberalerna nu vill verka för en högerregering. Detta innan Centerpartiet gett något besked i frågan.
Kanske var det för att pressa Centerpartiet till att gå samma väg, men det var inte ett smart strategiskt drag. Utan Centerpartiet har nämligen inte den regeringskonstellation Sabuni förespråkar majoritet. SD, M, KD och L tillsammans har ett riksdagsmandat mindre än vad V, S, MP och C har. Centerpartiet har tydliggjort att de inte vill ha med varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna att göra, och det är ett löfte C nog inte har lika lätt att svika som L visade sig ha.
Detta uttalande av Sabuni låste förstås positionerna ännu mer, och gjorde risken för ett extraval ännu större. Vilket parti har då minst att tjäna på ett eventuellt extraval? Jo, Liberalerna. Partiet har ett väljarstöd på 2,5% i SCB:s senaste undersökning, vilket är en bra bit under riksdagsspärren på fyra procent. Att i det läget pusha för ett extraval är helt enkelt inte logiskt.
Det verkar nästan som att partiet Liberalerna igångsatt något slags självskadebeteende. Att ens från första början presentera linjen att SD är okej att samtala med skadade partiet rejält i opinionen. Men kanske är det Sabunis prestige som gör att hon absolut inte vill tänka sig att gå en annan väg än den hon pekat ut. Även om den vägen leder raka vägen ut ur riksdagen.