Valåret 2010 gjorde Centerpartiets ungdomsförbund, CUF, en påkostad kampanj. Med gröna clownnäsor spred de budskapet ”fuck facket 4-ever”. Så kan det gå i ett parti med massa pengar och få medlemmar. De gröna clownnäsorna syntes ute på skolor, marknader, torg och festivaler hela våren och sommaren.
Tisdag förra veckan försökte CUF återuppliva sin kampanj. Men motståndet blev massivt och väldigt få kom till CUF:s försvar. Senare raderades allt. En kampanj som 2010 pågick i flera månader blev nu ohållbar endast efter några timmar.
Annie Lööf (C), som tidigare gjort sig känd för att vara uttalat antifacklig, kände sig nödgad att skriva på twitter att fackförbunden ”är otroligt viktiga för arbetsmarknadens funktion och människors trygghet”. Det hindrar förstås inte Annie Lööf från att driva att en antifacklig politik, både i tidigare borgerliga regeringar och mot den nuvarande S-ledda regeringen i LAS-frågan, men det visar ändå på en förändring av synen på facket.
Det är inte heller bara i Centerpartiet som bilden av facket har förändrats. Den hårda verkligheten med corona, oro och varsel tvingar löntagare att tänka på sin egen trygghet. Det gjorde att fackförbunden fick 30 000 nya medlemmar bara i mars månad.
Sedan följde permitteringarna, som möjliggjordes genom snabba avtal mellan arbetsgivare och fackförbund. Där fick också facken beröm för att vara snabbfotade och ansvarstagande. Permitteringsavtalen bedöms har räddat över 100 000 jobb.
A-kassan, som attackerades hårt under tidigare högerregeringar, stärktes kraftigt av den S-ledda regeringen i våras. Därefter fick a-kassorna en anstormning av nya medlemmar. Från höger hördes inte direkt någon kritik mot detta. Till och med Anders Borg (före detta moderat finansminister som ansvarat för urholkningen av A-kassan) erkände att det var en rimlig åtgärd.
I äldreomsorgen och hemtjänsten, som utgjort frontlinjen mot pandemin, rådde både stor brist på skyddsutrustning och brist på fasta anställningar vilket gjorde att vikarier kom till jobbet sjuka. Kommunals arbete för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor uppmärksammades då, eftersom det är avgörande inte bara för personalen utan också för patientsäkerheten. Många lärde sig vad ordet ”skyddsombud” betyder.
Corona har gjort arbetarklassen synlig. De arbeten som har tagits för givet, och till och med setts ner på, har nu visat sig utgöra samhällets blodomlopp. Löntagare har gått till jobbet, med risk för sin egen hälsa, för att samhället fortsatt ska fungera.
Givetvis bör det arbetet värderas högre. Därmed ökar också förståelsen kring varför facket behövs och är viktigt. Inte bara för enskilda löntagare, utan även för hela vårt samhälle. Därför är det ingen slump att inte ens CUF (ett ungdomsförbund som ska vara uppkäftigt och ha starka åsikter) vågar säga ”fuck facket” längre.
Det talas sällan om arbetarrörelsens framgångar, men denna förändrade bild av facket är absolut en sådan. Det betyder inte att vi kommer slippa antifacklig politik i Sveriges riksdag, både när det gäller anställningstrygghet eller inskränkningar mot regionala skyddsombud. Men det finns ändå anledningar att sträcka på sig. Framtiden tillhör facket.