Under måndagen besökte socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) Norrbotten. Under förmiddagen var han i Kalix för att prata om pensionerna, som ju bekant höjs i och med Januari-avtalet vars första budget börjar gälla nu efter årsskiftet.
På kvällen besökte Shekarabi det socialdemokratiska partiet i Piteås möte på Folkets Hus i Munksund och pratade om allt ifrån pensioner till sjukförsäkringssystemet. Dessa är frågor det är tydligt att det finns mycket att göra och även områden där många förväntar sig att det socialdemokratiska partiet levererar.
Socialdemokraterna är det parti som har störst förtroende i välfärdsfrågorna. Även om partiet varit skadeskjutet på lokalt plan, med förlust i regionvalet 2018, så har många av Sjukvårdspartiets väljare i Norrbotten ändå röstat på S till riksdagsvalet. För väljarna vet allt jämt att om någon ska leverera på dessa områden från rikshåll så är det Socialdemokraterna. Detta måste nu S leva upp till. Annars förlorar partiet helt sitt självberättigande.
Det handlar om såklart om utbildning. Och vård. Det handlar om trygghetssystem. Det handlar om sjukförsäkring och pension. Det handlar kort och gott om rätten till ett värdigt och fritt liv, även när man av olika anledningar inte arbetar. Och här har Ardalan Shekarabi, och såklart övriga statsråd, en enormt viktig uppgift.
Det finns stor frustration kring dessa frågor. Frustration som staten inte kan ignorera eller ta lättvindigt på. Det var vad den moderatledda regeringen Reinfeldt gjorde under åtta års tid. “Passivitet inför ökande klyftor” var troligtvis den regeringens interna motto, och samtidigt som man lät trygghetssystemen försakas sänkte man skatten för 140 miljarder. Sverige slets sönder under dessa år.
Det är också arvet från de åren som nu gör att S har en tung skuta att vända. Även fast pensionerna höjs tycker landets pensionärer att det är för lite och för sent. Det gör situationen svårhanterlig för den S-ledda regeringen, som för varje liten seger ändå får höra att det inte är nog. Med rätta. För det socialdemokratiska partiet är inte ett parti som någonsin kan nöja sig halvvägs när det gäller att säkerställa rättvisa pensioner och trygghet för de som inte arbetar.
Nu har S ett tufft läge, med Reinfeldts gamla statsråd Annie Lööf (C) och Nyamko Sabuni (L) som samarbetspartners. Dessa partiledare vill inte se ökade kostnader som kan ge effekten höjda skatter, samtidigt som en S-ledd regering aldrig kan tillåta den lilla människan hamna i kläm medan rika blir rikare. Om Socialdemokraterna inte lyckas med detta kommer många haft rätt i att S på riktigt har en kris just nu.
Var man på mötet med S i Piteå där Shekarabi talade kunde man då i vart fall inte uppleva någon känsla av kris, i det parti som har så många medlemmar att man fyller hela salen inne på Folkets Hus i Munksund en måndagkväll.
Det är också därför det är nödvändigt att statsråden kommer ut i landet och träffar de partimedlemmar som själva funderar över dessa frågor. En partimedlem hade med sig en fråga från sitt tioåriga barn där hemma som undrade vad hen kunde göra för att hjälpa till med regeringens arbete för rättvisa pensioner. Ett fint exempel på hur ett Sverige som håller ihop, över åldrar och klasstillhörighet, kan se ut.