Under söndagskvällen höll statsminister Stefan Löfven (S) tal till nationen. Sist det skedde var den 22 mars i år. Sist en statsminister dessförinnan höll tal till nationen var 2003, när Göran Persson (S) gjorde det efter att dåvarande utrikesminister Anna Lindh (S) blivit mördad. Innan dess var 1992, när statsminister Carl Bildt (M) höll tal till nationen då Lasermannen härjade.
Tal till nationen hålls av en statsminister när landet är i någon form av extraordinärt läge och statsministern vänder sig till folket. Att tal till nationen hålls ungefär en gång per decennium i vanliga fall, och vi redan under år 2020 hunnit med två, bevisar i sig hur allvarligt läget med Covid -19 är.
Under talet i mars underströk Löfven att alla har ett ansvar att få ner smittspridningen för att så få människor som möjligt ska bli sjuka samtidigt, eftersom vården inte klarar av att för många blir sjuka samtidigt. Vid tiden för det talet var dock läget allra mest akut i Stockholm. Nu, under andra vågen, har pandemin kommit till Norrbotten på riktigt.
Av den anledningen kanske folk här uppe kommer känna att det berör dem mer. Men å andra sidan är ju faran just nu att det här viruset inte längre är en nyhet, och att vi blivit förslappade i vårt förhållningssätt till det. Kanske var det därför statsministern valde att nu återigen hålla tal till nationen.
I söndagskvällens tal gav Löfven inte direkt några nya besked. Men trots att han inte kom med några nyheter var tonen i talet allvarligt. Löfven påtalade att den tid vi hade i somras, när livet inte riktigt var som vanligt men kunde kännas så stundvis, den tiden är förbi. Allt fler smittas. Allt fler dör.
Statsministern tryckte på de restriktioner som inledningsvis införts under hösten. Träffa inte fler personer än de du bor med. Om du bor ensam, välj en eller max två personer som du umgås med. Om du är arbetsgivare ska du göra ditt bästa för att möjliggöra för dina anställda att arbeta hemifrån.
Behärskning, fasthet, och tålamod. Det var orden Löfven använda för att sammanfatta vad han nu begär av hela den svenska befolkningen. Men han sa också att ”vi ska minnas solidariteten och känslan av gemenskap och att göra rätt, när det här är över” och tryckte på samvetet hos alla som kanske skulle bli lindrigt sjuka om vi blev smittade, men som sedan i sin tur kan smitta någon som blir allvarligt sjuk.
Löfven talade också om julen. ”Vi vet hur man plattar ut kurvan, vi gjorde det i våras, vilket gav personalen inom sjukvården att klara den här utmaningen” talade statsministern. Men han gav inget besked om hur julen faktiskt kommer att bli.
Julen är ännu inte inställd. Ingen vill förstås vara politikern som sitter och säger att julen är inställd, men allvaret i Löfvens röst när han talar skvallrar om att det mycket väl kan bli så. Att inte alla kommer kunna vara med jul, att vi inte ska resa och att vi fortsatt bara ska umgås med de vi bor med. Förhoppningsvis kan detta tal göra att folk som tidigare inte tagit restriktionerna på allvar faktiskt gör det nu. För att primärt rädda människors liv, men även för att rädda julen.