Så vann Joe Biden till sist presidentvalet i USA. Det rapporterade media under lördagen, efter vad som känns som eoner av tid sedan valdagen. Att både SVT, Tv4 och Kanal 5 valde att ha valvakor som pågick från tidig kväll till dagen efter bevisar att svenskarnas intresse för det här valet varit enormt.
Dagen därpå var det fortfarande inte klart. Det pratades om vilka stater som möjliggjorde demokratisk seger, och trots att det hela blev så långdraget var det spännande precis hela tiden. För inte bara i USA, utan i resten av hela världen, har det här valet känts avgörande för mycket.
Det är okej att pusta ut då, att rent av öppna en flaska mousserande, när media äntligen konstaterar att Joe Biden slagit Donald Trump som nu tvingas flytta ut ur Vita huset. Men det är också okej att känna ångest över hur nära det faktiskt var att bli tvärtom.
Donald Trump är en mobbare och en lögnare. Den typen av lögnare som inte nödvändigtvis ljuger medvetet, utan snarare inte ens bryr sig om ifall det han säger är sant eller inte. Han har hånat funktionshindrade personer. Han har ifrågasatt om icke-vita politiker verkligen är från USA och uppmanat dessa att åka tillbaka till sina hemländer. Han har gång på gång anklagats för sexuella trakasserier. Han har skrutit över hur lite han betalat i skatt.
Han har dragit sitt land ut ur Paris-avtalet, ett avtal som slöts mellan länder för att förhindra den globala uppvärmningen. Han har varit nära att starta krig, och han har med sin slogan “America first” skapat dåliga relationer internationellt. Resten av världens tålamod är vad som gjort att han inte hamnat i konflikt, för alla som kan följa honom på Twitter vet att han själv varken har tålamod, respekt eller någonting klokt att säga.
Så hur kan ett sådant val bli så jämnt? Eller, första frågan är kanske hur han ens kunde vinna för fyra år sedan. Men den frågan går ändå att löst besvara med att folk ville ha förändring och prova något nytt. Nu var Trump beprövad, ändå vann hans motståndare ingen jordskredsseger.
Det är okej att pusta ut. Men det är också okej att ha ångest. Ångest över tanken på hur många människor som trots allt ändå röstade på Trump. Ångest över vad som ska hända nu, vad den bortvalda presidenten kommer att göra för att försvåra arbetet att bygga upp och förena både landet internt och dess relationer till andra. Ångest över vilken enorm makt det innebär att vara president, och vilken typ av person som den makten fanns inom räckhåll för ytterligare fyra år.