Alla kurvor går åt fel håll. Så sa statsminister Stefan Löfven (S) under gårdagens pressträff. Jag förstår att många är trötta på den här situationen men coronan tar inte hänsyn till våra känslor inför den, fortsatte statsministern. Inrikesminister Mikael Damberg (S) underströk vidare att vi just nu befinner oss mitt i pandemin, även om många agerar som om den vore över.
Regeringen meddelade även att man nu sänker deltagargränsen för allmänna sammankomster från femtio personer till åtta, något som statsministern menade ska vara vägledande även vid privata tillställningar. Löfven var också tydlig med att om ens slutsats av detta budskap är att man kan ha middagar eller fester så länge det är färre än åtta personer så är det en felaktig tolkning.
Budskapet från pressträffen var glasklart: Alla måste ni fundera på om det man gör eller tänkt göra skulle kunna bidra till ökad smittspridning. Om svaret är ja bör man avstå. Så talade statsministern med tongivande allvar i rösten.
Smittspridningen i Sverige ökar snabbt. Allt fler regioner har de senaste veckorna fått lokala restriktioner, i vårt närområde har skolor fått stänga till följd av smittspridning. Vi behöver betrakta det här viruset som en osynlig fiende just nu. En fiende vi bekämpar genom att stanna hemma så mycket vi bara kan. Ser man på det på det sättet blir det genast lite lättare. Jämfört med ett faktiskt krig får vi ändå se det som bekvämt att denna strid utkämpas från bekvämligheten i våra egna hem.
Vår kamp är mot tristessen, inte mot någon främmande makt med riktat vapen. Man kan försöka känna tacksamhet inför det. Men det är väldigt svårt, vilket det var skönt att statsråden vid presskonferensen också bekräftade. Folk är leds. Det här är så otroligt tråkigt, jobbigt, oroligt och svårt. Men vi har inte något val nu. Nu är det skarpt läge.
Det tåls också att minnas smittskyddsläkare Anders Nystedts uttalande under regionens pressträff förra veckan, då han uppmuntrade norrbottningarna att reflektera över orden: Vem vill jag vara? Vill jag vara personen som försöker finna undantag, eller vill jag vara personen som är med och tar ansvar för att minska smittspridningen?
Självklart ska vi alla sträva efter att vara det senare. Vi klarar det. Men detta kan inte pågå under för lång tid, då kommer restriktioner vara poänglösa för att folk inte längre orkar. Att julen hägrar kan vara en särskild motivation just nu, men vi är verkligen trötta på det här.
Just nu är dock allt annat sekundärt. Vi vill en massa saker. Vi vill gå ut och festa, handla på stan, äta middag på restaurang, vissa vill gå på gym, andra på konsert eller sportevenemang. Om några veckor kan vi förhoppningsvis göra det igen, men vi kan inte göra det just nu. Framför allt kan vi inte låta oron över att vi aldrig ska kunna göra sådant igen bli motivering till att göra det nu. För nu är det som sagt skarpt läge.