Förutom Miljöpartiets ytterst märkliga och tämligen opolitiska krav så är samtalen mellan partierna extremt nödvändiga och sannerligen på tiden. Nu är blockpolitiken äntligen officiellt död, vilket stått på Stefan Löfvens (och många av oss andras) önskelista under flera års tid.
Var samtalen landar vet vi inte än men lyckligtvis är de igång. Att Centern och Liberalerna tidigare sagt att de inte vill samarbeta med Vänsterpartiet kommer vara decembers svåraste nöt att knäcka eftersom mandaten i riksdagen inte räcker till utan V.
Det är förvisso något som kan förlänga processen med att komma överens partierna emellan, men det sätter också S i en tacksam position då man inte blir det parti i konstellationen som är mest åt vänster och förväntas försvara exempelvis arbetsrätten.
S + MP + C + L räcker inte till för att få majoritet i riksdagen, Vänsterpartiet måste vara med. Eller något annat parti såklart, men det kommer ju inte att hända. Det vet Centerpartiet och Liberalerna om. Därför är det så bra att V behövs, ur ett sosse-perspektiv.
Då kan S utan tjorvighet säga “Tyvärr Vänsterpartiet låter oss inte gå med på era krav” till C och L och behöver därmed inte själva hamna i en snäv sits. Det kan låta taktiskt och osoft, men det är som sagt en väldigt tacksam situation för S.
En kompromiss mellan Vänsterpartiets och Centerpartiets politik skulle mycket väl kunna landa i renodlad Socialdemokrati, och det vore ju julafton för många av oss. Förvisso med några symbolfrågor som Socialdemokraterna kanske inte egentligen vill ha men som inte heller är jobbiga att släppa på. Så att de mindre partierna ändå har något att visa upp internt att de fått igenom gentemot stora S.
Och om exempelvis då Vänsterpartiets och Centerpartiets ultimatum går stick i stäv med varandra så pass mycket att inget av partierna kan ge med sig, ja då blir det ju extra val. Och det borde Centerpartiet och Liberalerna vara livrädda för, eftersom de senaste opinionssiffrorna från SCB visar på att både Vänsterpartiet och särskilt Socialdemokraterna ökar kraftigt.
Det sista alternativet som finns kvar är annars att C och L vänder tillbaka till Moderaterna och Kristdemokraterna och säger okej till en regering med stöd av SD. Det vore både förövande för landet och för Centerns och Liberalernas opinionsstöd, men det är fortfarande en tänkbar utgång.
Oavsett är det extremt nyttigt att Socialdemokraterna har en partiledare som är en sådan trygg och van förhandlare. Och ju längre de små partierna tjafsar på, desto högre blir sossarnas opinionssiffror. Så trots att landet ännu inte har en regering kan man konstatera att för S går saker och ting ändå bra nu. Är Stefan Löfven tomten så är det just nu många som tror på honom.