Var gränsen går för hur mycket man kan kompromissa för att få vara med och bestämma, är egentligen vad allt handlar om. Det är ett angenämt problem för S, om man jämför med hur mycket de borgerliga partiledarna antagligen svettas just i valet mellan samarbete med SD eller vänsterblocket.
Men inte desto mindre är det svårt läge för Socialdemokraterna. S är ett parti som haft makten så länge, både historiskt sett nationellt och på många håll lokalt, att ens befinna sig i opposition kan innebära kris. Eftersom normalläge för Socialdemokraterna är att vara det vuxna, ansvarstagande och pragmatiska partiet.
På nationell nivå menar de flesta att det bästa för Sverige är att Socialdemokraterna styr på ett eller annat sätt, ihop med de andra mittenpartierna. Att riskera fyra år av konservativt styre där Sverigedemokraterna har inflytande över politiken är det få som förespråkar, även om S som parti kanske skulle öka i stöd av att gå i opposition.
På lokal nivå däremot kan det faktiskt vara rätt bra för S att inte längre ha makten. På flera sätt. Under gårdagens regionfullmäktige inledde avgående regionrådet Anders Öberg med att säga att sossarna ser på valresultatet med ödmjukhet, och önskade den framtida majoriteten lycka till med att leva upp till förtroendet givet av väljarna.
Även om ödmjukheten nog är genuin hos S i Norrbotten (vilket den inte är på alla håll i landet) så finns där en syrlig underton. Vilket givetvis är helt rimligt, med tanke på att en så stor region med, sett till ytan, rätt få invånare är svårroddad egentligen oavsett vilket parti som styr.
Men utöver att det ska bli spännande att se Sjukvårdspartiet och Alliansen försöka hålla alla sina vallöften, så kan det nog bli rätt skönt för sossarna att vara i opposition. Ingen Socialdemokrat har någonsin engagerat sig politiskt med drömmen om att göra nedskärningar och lappa ihop en region där resurserna är begränsade och kostnaderna höga.
Självklart spelar det roll vem som styr. Och gissningsvis kommer inte SJVP och Alliansen att göra ett bättre jobb än vad nuvarande majoritet har gjort. Men nu ska de få försöka, och under tiden gör faktiskt S gott i att för en gångs skull inte vara så himla ansvarstagande.
Att vara i opposition innebär att slippa ansvar och våga vara visionära. Det betyder givetvis inte att sossarna i regionen ska gå och bli populister som lovar allt åt alla, sådana partier finns det tillräckligt av, och S kan aldrig bli ett sådant. Men det innebär en frihet i att kunna se längre fram än nästa bokslut.
Väljarna har valt. Och i Norrbotten innebar det ett slut för regerande S-ledd majoritet. Så en uppmaning till sossarna i regionen: låt inte vanan av att sitta vid makten och vara vuxna och ansvarstagande hindra er från att inta oppositionsrollen. Den nya majoriteten har ju faktiskt lovat väljarna att de klarar jobbet bättre än er. Hjälp dem inte med någonting nu när de ställs inför den utmaningen.