“Följ efter de grovt kriminella var de än rör sig” menade Botström som anser att det är dags att visa de kriminella vem som bestämmer. Hur detta skulle finansieras tycker Botström man enkelt löser genom att skrota delar av Januariavtalet, den överenskommelse som gjorde att regeringen över huvudtaget kunde tillträda från början.
Det finns en vilja hos de flesta partier just nu att stoppa våldet. Det blev dock stort ståhej över att Moderaterna och Socialdemokraterna var oense om huruvida Sverigedemokraterna borde vara med i en sådan diskussion. Skälet till att socialdemokrater inte vill ha med SD att göra, är givetvis grundläggande principer och värderingar. Men det är också så att Sverigedemokraterna hade inte haft något att tillföra diskussionen.
SD hade sagt att problemet är invandring, och den analysen är felaktig. Kriminalitet grundas i sociala problem och utanförskap. Detta brukade även Moderaterna hålla med om. Det är desperation som skapar kriminalitet, och känner man att det finns andra vägar att ta i livet kommer färre också välja brottets bana.
Det behövs, utöver hårda straff och fler poliser, resurser från ett tidigt stadie i livet. I form av fler vuxna i där ungdomar i riskzonen för att hamna på en kriminell bana. Mentorer, kuratorer, socialarbetare, för att fånga upp och erbjuda alternativ.
I analysen om att när människor känner framtidsro och tillhörighet i samhället så kommer kriminaliteten minska kan både sossar och moderater vara överens. Och detta, i kombination med fler poliser, vore en väldigt bra grund för samarbete över blocken.
Problemet med Botströms hårda retorik är därför att den flörtar med högerpopulister. Den är varken konstruktiv eller vänsterideologisk, och är rent utsagt för dålig. Om man tror, som en SSU-ordförande borde göra, att grunden för kriminalitet är sociala problem och desperation är det rimligt att fråga sig på vilket sätt det skulle förbättra situationen att göra dessa människors liv till “ett helvete”. Mest troligt är de redan det.
Det frågar sig också nu femton SSU-distrikt, bland annat Norrbotten, som gemensamt skrivit en debattartikel i Aftonbladet om hur de inte är nöjda med sin förbundsordförandes uttalande. Socialdemokraterna kan utan tvekan finna blocköverskridande lösningar, men de måste hålla hårt i sin egen människosyn, ideologi och analys.
Botström snubblar nära en linje som låter aningen föraktfull gentemot de som de facto är på samhällets botten, och den linjen håller en majoritet av SSU-distrikten inte med om. Det är en dålig start för en nyligen omvald förbundsordförande, som redan innan han blev vald var hårt kritiserad internt för bland annat en SSU-bekostad personalvalskampanj.
Det är givetvis inte önskvärt, när blocköverskridande förhandlingar ligger hägrande, att SSUs förbundsordförande går ut och flörtar med populister. Men det visar också på en styrka inom den unga socialdemokratin att kunna kritisera sin ordförande. SSU Norrbotten, och de andra distrikten, står rakryggade i denna annars rätt nedsmutsade debatt.