Sverige har Nordens liberalaste abortlagstiftning. Mycket tack vara progressiva politiker, en gedigen kvinnokamp genom historien och en sekulär kultur. Men frihetsreformers slut är bara ett knapptryck i riksdagen bort. Det blev norskorna varse sent natten till fredag.
Efter timmar av debatt röstade tillslut majoriteten i det norska stortinget om en ändring i abortlagstiftningen till den gravidas nackdel. Vid flerbarnsgraviditeter måste nu den gravida ansöka hos en kommitté för att få göra abort av ett av fostren. Det är den första ändringen av den norska abortlagen på 40 år.
Frågan om så kallad fosterreduktion har varit omdebatterat även i Sverige. Statens medicin-etiska råd har flera gånger behandlat frågan och resonerat kring huruvida en fosterreduktion ska ses som en vanlig abort eller inte. I Danmark har deras motsvarighet redan tagit ställning och likställer inte en fosterreduktion med en vanlig abort. Anledningen är synen på moderskapet. Vid en abort vill den gravida inte bli förälder, men vid en fosterreduktion handlar det inte om föräldraskapet, utan snarare om att man inte vill vara gravid och förälder till fler än ett eller två barn.
Viktigt i frågan är att fosterreduktion är ett ytterst ovanligt ingrepp. Oftast är det ett ingrepp som görs efter assisterad befruktning där fler än ett befruktat ägg först tillbaka i livmodern och fler än ett ägg leder till en graviditet. Statens medicin-etiska råd har sedan tidigare rekommenderat att endast ett ägg ska föras tillbaka i livmodern för att i den mån det går undvika oönskade flerbarnsgraviditeter.
Men i sak handlar det inte om hur vanligt förekommande själva ingreppet är. Inskränkningar i aborträtten handlar sällan eller aldrig om den personen som faktiskt bär barnet och ska bli förälder till densamma. I stället handlar det uteslutande om moral. I ett uttalande från 2005 slår Statens medicin-etiska råd fast att det är trots allt är den gravida och paret själva som allra bäst gör avvägningen av att göra en fosterreduktion. Det är upp till dem att avgöra om de medicinska riskerna överväger ”nyttan”, om de sociala eller ekonomiska skälen är tillräckliga, eller om de båda alternativen överväger den moraliska biten att ”välja bort” ett barn, men låta ett annan fortsätta utvecklas i livmodern. Det behöver ingen annan göra åt dem.
Men så kommer det inte vara i Norge framöver. Den sedan januari högerkonservativa regeringen i Norge har en klar majoritet i rikstinget. Det nya beslutet var dock inte bara ”ett knapptryck bort”, många hade demonstrerat mot förslaget och från den parlamentariska minoriteten har starkt kritiska röster höjts. Abortfrågan var också ett av de krav norska Kristdemokraterna hade för att ingå i en majoritetsregering tillsammans med statsministern Elna Solbergs moderata Høyre, liberala Venstre och nationalistiska Fremskrittspartiet. Att införa begränsningar i fallen med fosterreduktion var en av frågorna på abortområdet där alla partierna kunde enas i en gemensam kompromiss.
Och det är det som är mest skrämmande. När norska tidningen VG frågade norrmän om deras åsikt i abortfrågan var knappt 16 procent för en åtstramning. Och det är tydligt att det inte heller finns en majoritet i stortinget i frågan. Att strama åt rättighetsfrågor görs lättvindigt, om det finns makt och inflytande att hämta på andra sidan. Exempelvis en egen majoritet i högsta beslutande organ.