Reaktionerna på finansminister Magdalena Anderssons sista budget under mandatperioden blev de väntade. En gnällig opposition pratar om fyra förlorade år, men de framstår mest som dåliga förlorare.
Moderaternas finansministerkandidat Elisabeth Svantesson talar om en passiv regering, men lade själv under sitt år som arbetsmarknadsminister inte en enda proposition på riksdagens bord. Den rödgröna regeringen har sprutat fram förslag under mandatperioden.
Centerns finanspolitiske talesman Emil Källström talar om fyra år av ”bakåtsträveri" och har tidigare varnat för att regeringen rusar mot krisens brant. Det går inte ihop med att Magdalena Andersson vänt ett underskott på 60 miljarder kronor när hon tog över efter alliansen till ett överskott på omkring 50 miljarder.
Det stämmer även dåligt när regeringen sänkt statsskulden till den lägsta sedan 1977 och Sverige kan leverera den högsta sysselsättningsgraden som någonsin uppmätts i EU. Det kan inte heller vara bakåtsträvande att ha sänkt antalet människor som lever på bidrag till det lägsta sedan 1981.
Oppositionens tal om fyra förlorade år håller därför dåligt. För det första handlar det i så fall om tre år, eftersom regeringen tvingades regera 2015 med en alliansbudget som röstade fram med stöd av Sverigedemokraterna.
För det andra har de haft många tillfällen att fälla regeringens budgetar efter att decemberöverenskommelsen sprack redan hösten 2015. Varför har de inte tagit chansen om en socialdemokratiskt ledd regering nu är så skadlig för landet?
Nej, det är många som inte ser det som fyra förlorade år. Den rödgröna politiken har gått ut på att utjämna klyftor, få fler i arbete och öka tryggheten. Det finns många grupper och människor som ser tillbaka på de gångna åren med andra ögon är alliansens.
För de 250 000 människor som fått ett jobb att gå till är det inga förlorade år. 100 000 av de nya jobben har kommit till i välfärden.
Barnfamiljerna kan glädjas åt höjda barnbidrag och gratis glasögon till barnen. Tre av fyra pensionärer kan vara nöjda med sänkt skatt och om Socialdemokraterna får fortsätta regera är snart skillnaden helt borta. De äldre som fyllt 85 år har också fått gratis öppenvård.
De arbetslösa har fått bättre ekonomi när a-kassan har höjts och många av dem har också fått någon av de 100 000 nya utbildningsplatser som kommit till under de fyra åren.
Naturen och klimatet har heller inte förlorat några fyra år. Miljöbudgeten har fördubblats och målet är att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland.
Det betyder inte att allt är frid och fröjd. Det finns åtskilliga problem att ta tag i de närmaste åren. Integrationen går fortfarande för långsamt, sjukförsäkringen behöver lagas och det byggs för få bostäder. Köerna till vården är för långa och segregationen i skolan behöver brytas.
Välfärden kommer att kräva stora insatser framöver, och ska regeringen kritiseras är det för att ha sparat för mycket och gjort för lite. Det kommande årtiondet behöver minst 200 000 fler anställas i skolan, vården och omsorgen. Den som tror att det går att fixa med nya stora skattesänkningar kan ju räcka upp en hand.