Grejen var att min lilla hemstad i det glesbefolkade länet jag bodde i då, var van vid att olika saker kunde tänkas försvinna. Allt ifrån att regementet lades ner i början av 00-talet, till att stans mest anrika café gick i konkurs. De olika situationerna beror givetvis på helt olika saker, men ger en känsla av negativ utveckling oavsett.
Då var det som så att en stor klädkedja beslutat att lägga ner flertalet butiker runt om i landet. Flera halvsmå orter var nervösa, men beskedet blev att butiken i Östersund skulle bli kvar. Vilket blev en nyhet i lokaltidningen. “Kedjan lägger ner flera butiker runtom i landet - Östersundsbutiken blir kvar” löd rubriken.
Jag minns hur fånigt jag tyckte att det var att göra nyhet på något som verkligen var en icke-nyhet. En butik i centrum skulle fortsätta vara en butik i centrum. Men jag tänker att det är talande för just den känslan av att i mindre orter och städer, i glesbygd, är det mesta förgängligt.
När Arbetsförmedlingen centralt meddelade att över hälften av alla kontor skulle läggas ner på olika orter återkom samma typ av oroskänsla. Det är givetvis inte samma sak, Östersund är en större stad än Piteå, och Arbetsförmedlingen är en statlig myndighet vars uppdrag är att finnas i hela Sverige medan företag som säljer kläder inte har något ansvar att finnas någon annanstans än där de kan tjäna pengar.
Men känslan är densamma. Nämligen, där Arbetsförmedlingens kontor än så länge ser ut att bli kvar kunde invånarna där pusta ut när det meddelades att kontoret i Piteå kommer att läggas ner. Det är givetvis viktigt för de orterna, och lokaltidningarna lär ha gjort nyhet på det. “Arbetsförmedlingen lägger ner flera kontor - vårt blir kvar” är en bra rubrik.
Där jag kommer ifrån är det helt enkelt en nyhet om en nedläggning inte drabbar kommunen i fråga. Och så är det inte om man kommer från de större städerna. Det är skillnaden mellan mindre orter än större. De större städerna behöver aldrig vara oroliga över konsekvenserna när nedskärningar och centraliseringar sker.
Vilket i sin tur är ett problem. För om inte hela landet ser effekterna, när målet om att hela landet ska leva inte levs upp till, då kommer problemen också fortsätta. Den oförståelsen kommer alltid att leda till dåliga fattade beslut.
Och, som nämnts tidigare i denna text, är det givetvis skillnad på statliga myndigheter och privata företag. För privata aktörer på en marknad kommer som sagt aldrig vara intresserade av att existera någonstans där det inte går att tjäna pengar. Vilket gör Arbetsförmedlingens utveckling ännu mer intressant.
För vad menar de borgerliga partierna, som röstade igenom åtstramningarna i december, ska ersätta Arbetsförmedlingen nu när nedskärningarna görs? Jo, privata alternativ. Och kommer dessa privata alternativ etablera sig i glesbygd? Nej, antagligen inte. För här, och i andra norrländska län, bor det för få människor för att det ska ge utdelning.
Det är helt enkelt dubbel-dåligt. Och det hade varit nog illa för lilla Östersund om en butik hade lagt ner i centrum. Men att en statlig myndighet, som inte bara i sig innebär arbetstillfällen utan dessutom har till uppgift att förmedla kontakten mellan arbetslösa och arbetsgivare, lägger ner är det förödande. Ibland har vi tur och kan pusta ut, men ibland är vi de som drabbas. Frågan är: ska någon behöva drabbas alls?