Nu efter en lång period av avregleringar och privatiseringar kan vi avläsa ett antal dystra spår av denna utveckling. Hand i hand med vad som sker och skett har klassklyftorna i Europa växt och så även hos oss.
Flera länder i EU har i dag ekonomiska problem, eller befinner sig på gränsen till sådana. Inkomst- och förmögenhetsklyftorna växer.
Däremot har vi har aldrig haft så många miljardärer, för att inte tala om miljonärer, som i dag.
Frågan är om utvecklingen kommit alla i samhället till del? Har den offentliga sektorn fått sin andel? Har medborgarna fått större inflytande? Om vi ser till vårt eget land måste svaret bli ett nej.
Vad gäller sjukvården kan man vi konstatera att privatiseringar ännu bara omfattar en liten del av verksamheten, men starka krafter i vårt land vill se mer av privatiseringar. Då med starka intryckt från USA.
Men jämför man kostnaderna och effektiviteten i länder med offentlig vård och privat vård talar föga för att den privata vården skulle vara bättre eller mer kostnadseffektiv än den offentliga.
Ett annat område är skolan. Hos oss har införandet av skolpeng, och rätten att finansiera friskolor med skolpeng, ökat valfriheten för föräldrar att välja olika typer av skolor för sina barn. Så heter det i alla fall.
Men frågan om detta är ett effektivt sätt att använda samhällets resurser. Detta när vi i dag fått en mer tudelad och segregerad skola.
Var det så vi ville ha den framtida skolan?
Mot denna bakgrund finns all anledning att hålla sig mycket tveksam till när det fortsatt diskuteras om nya avregleringar och privatiseringar av offentlig verksamhet.
Avregleringen av elmarknaden har inte stärkt konsumenternas makt, vilket var politikernas avsikt och löften när det en gång begav sig.
Istället har vi fått högre elpriser. Detta samtidigt som investeringar i förnyelsebara energikällor går på sparlåga.
De stora elbolagen tjänar grova pengar på att leverera elen till hushållen. Kostnaderna för hushållen har flerdubblats under senare år på grund av att de stora elbolagen har monopol på elledningarna. Först nu har politikerna vaknat till. Förhoppningsvis kommer en reglering, där kostnaderna för elen relateras till den allmänna kostnadsutvecklingen.
Avregleringarna av finansmarknaden har bäddat för en ekonomi, där det blivit fördelaktigare att göra snabba klipp än att satsa på långsiktiga investeringar i produktiv verksamhet. Ett system som delvis skapat den djupa ekonomiska kris som många EU-länder nu befinner sig i.
Flera studier visar hur de höga ersättningarna inom finanssektorn medverkat till att finansbubblor byggts upp. Under den tid då den ekonomiska tillväxten var som högst var lönerna i finanssektorn lägre än inom det övriga näringslivet. Nu är det tvärtom. Råd och dåd är inte sällan dåliga om inte helt felaktiga.
Någon har konstaterat: ”Det är en myt att privata verksamheter skulle vara mer effektiva än offentliga. Privat företagsamhet besitter ingen hemlig och mystisk magi, som får effektivitet och kvalitet att skjuta i höjden.”
Så sant som det är sagt och skrivet.