Det finns likheter mellan socialdemokraterna och moderaterna. Bägge är ”betongpartier”. Som företrädare för olika sidor av industrisamhällets traditionella grenar njuter de bägge av att se byggkranar eller höra brummet från långtradare. De stora ideologiska olikheter gör faktiskt att de ibland har lättare att komma överens när viktiga industriella intressen kräver, än de har med sina närmast ideologiska fränder.
Inför tanken att kunna gjuta en stor betongklump i tillväxtens intresse – och för folkets välfärd – kommer moderaterna och socialdemokraterna alltid att finna varandra.
Men det finns en olikhet mellan partierna som är rätt intressant. Ledande moderater skriver böcker. Det gör inte sossar.
Ser vi de senaste partiledarna i moderaterna – eller ännu mer de som varit ordförande i ungdomsförbundet MUF – så har de rätt imponerande litteraturlistor. Medan motsvarande för socialdemokraterna graviterar mot noll.
En sosseledare måste möjligtvis skriva bok när de suttit några år vid makten – och då med hjälp av sina medarbetare. De slipper därför besvärliga frågor från media om vad slags dumheter de skrivit i yngre år. Och SSU:are har inte skrivit några krävande texter de senaste 30 åren eftersom det riskerar göra att kidsen känner sig utanför.
Således kan vi slänga oss över någon av de böcker som den nyvalde moderatledaren Ulf Kristersson skrivit. Det handlar om ett halvdussin traktat. Alla på ungefär samma tema:
1) Staten har låst fast samhällsutvecklingen och behöver reformer som frigör mänskliga energier, exempelvis som när ”insiders” på arbetsmarknaden försöker låsa ute ”outsiders”.
2) I framtiden måste individen lära sig lita till sig själv – gärna i frivillig samverkan med andra, men med minimalt av statligt tvång.
3) Politikens uppgift är att göra sig själv så obehövlig som möjligt, inte vara klåfingrig och reglera sådant som folk själva kan fatta beslut över.
4) Frihet kräver att vi tar ansvar.
5) Rätt hanterat har vår framtid aldrig varit ljusare.
Detta är ståndpunkter som den nye partiledaren säkert inte behöver anstränga sig alltför mycket för att anpassa sig till ett läge när moderaterna säger sig gilla välfärdsstaten (givet vissa förändringar). Eller försöker intala väljarna att de egentligen bara vill att alla som kan arbeta också ska göra det.
Visst finns det formuleringar som kan verka konstiga i dag, men själva poängen är att förstå moderaternas övertygelse om att den som äger pennan också äger framtiden.
Moderaterna är som farligast för sina motståndare när de ger sig i kast med att förstå – och beskriva – verkligheten så att de bäst kan anpassa sitta övertygelser efter omständigheterna. Följa tidsandan. Identifiera och göda för dem positiva utvecklingstrender. Inte ängslas för att profilera sig.
Och socialdemokraterna är som farligast för sig själva när de är nöjda med att allt går så bra, oppositionen verkar lamslagna och det räcker med att skriva något pliktskyldig på DN Debatt varannan vecka.