På bästa sändningstid har debatten om feminismen pågått de gångna veckorna. Och nej, det är inte i Agenda, utan i SVT:s Gift vid Första Ögonkastet och TV4:s Robinson. Förutom att det visar på feminismens breda genomslag, har tv-programmen också belyst den sociala klyfta som finns i samhället.
För er som inte kollar på dokusåpor varje kväll så kommer här en kort resumé. I senaste säsongen av reality-programmet Gift vid Första Ögonkastet har flera av paren hamnat i konflikter. En av männen brast ut i Björn Rosenströms ganska unkna raggartrall på midsommarfesten. Frasen ”vi är pojkarna som busar med flickornas små musar” flög inte riktigt hos hans nyblivna fru. Den andra mannen klagar över att han inte kan säga ”flytt på dig kärring” utan att bli uppläxad av sin tilltänkta kvinna.
I Robinson har det ena laget, trots hemtrevlig stämning och flera segrar i tävlingarna, fått en bubblande konflikt om könsrollerna i laget. Männen vill ha mer mat för att de får lägga fisknät och hugga ved. Kvinnorna tycker att männen beter sig som mansgrisar och trycker ner tjejerna. Männen pratar om mansgöra. Kvinnorna om att krossa patriarkatet.
”De olika världarna kolliderar” säger SVT:s relationsexpert. Många kan nog känna igen sig. I stugor runt om i landet krockar generationer och kön regelbundet kring feminismen. Ofta är det en formulering, kanske en slarvig felsägning, som provocerar fram ett bråk.
Om feminismen någonsin ska få ett brett genomslag i samhället kan vi förstås inte döma ut människor för varje slarvig formulering, även om vissa kommentarer upprör. Feminism handlar i grunden om lika förutsättningar för män och kvinnor. Vi ska kunna välja hur vi lever våra liv, oberoende av könsstereotyper. Vi ska inte drabbas av våld eller orättvis behandling baserat på vårt kön. Det bör de flesta kunna hålla med om. Det viktigaste är att vi får en politik som gör det möjligt, inte att alla använder exakt rätt ord.
I Robinson ryms också tecken på en feministisk framgång. Mitt bland deltagarna finns Tova-Sophia. Hon är född med penis, men har genomgått könskorrigerande behandling. Ingen av deltagarna ifrågasätter att hon är kvinna. Hon är helt enkelt bara en i mängden. Det om något är en seger: att vi får vara som vi vill, fria från stereotyper och roller.