Att inte nyttja sin rösträtt är i allmänhet dumt. Det är en demokratisk rättighet och skyldighet vi alla har, och därmed ska använda. Däremot vet vi ju att valdeltagandet i EU-valen ofta är lägre än till riksdag, landsting och kommun. Detta har länge tolkats som ett sätt att protestera mot det själva svenska medlemskapet i EU, men så enkelt kan det faktiskt inte förklaras.
Det är troligare att folk som inte röstar i EU-valet helt enkelt inte känner att de kan eller vet tillräckligt mycket om EU för att känna att man vet vilket parti man bör rösta på. Svenskarna är noggranna, vi tar demokrati på allvar, och vi vill att vår röst hamnar rätt. Det är beundransvärt, men det är desto mer beundransvärt att bruka sin rösträtt och att känna en trygghet i att påverka utfallet av det som faktiskt på många vis är det viktigaste valet.
Besluten för lagar och regler i EU påverkar de beslut vi har möjlighet att fatta här hemma. Det är fakta, och det är också därför det blir märkligt att se valdeltagandet vara så pass mycket lägre i EU-valet än i valet till riksdag. Men för att sätta sig in i EU-frågor behöver man givetvis olika verktyg. Journalistiken är ett sådant.
Det funkar inte att media vaknar till liv i EU-frågor vart femte år när det är dags för val. Det i sig gör att folk bryr sig mindre. Om vi inte kan läsa om de beslut som fattas och de debatter som sker, även när det inte är val, då är det svårare att känna sig insatt när valet väl stundar. Vilket det gör nu.
SVT arrangerade i söndags en partiledardebatt med bland annat fokus på särskilda frågor inför EU-valet, så som migration och miljö. Det var bra av SVT att ta det ansvaret, men det blev å andra sidan en väldigt dålig debatt. Partiledarna snurrade in sig i en lång diskussion om kärnkraft, vilket bara blir löjligt.
Partierna är faktiskt ännu ett verktyg för väljarna att sätta sig in i EU-valet. Inför valen till riksdag, landsting och kommun är alltid partierna väldigt heta på gröten i att kommunicera sina åsikter, men EU-valrörelsen har hittills varit en besvikelse. De allra flesta partierna har visat sig lama i sitt röstfiskande, vilket är rakt av pinsamt och dessutom dåligt för demokratin i allmänhet.
Centerpartiet, exempelvis, har en extremt platt kampanj inför EU-valet. Deras viktigaste frågor är att vara en motkraft mot högerpopulism och att få till en grön omställning. Jaha? Det är ju ungefär hur exakt alla partier låter, åtminstone de som inte själva är högerpopulister.
Till ens hjälp har väljarna åtminstone olika valkompasser. Men även dessa är rätt missvisande. En fråga kan lyda “bör EU släppa in fler länder?” och svaren man har att välja på är ja och nej. Men det rimliga svaret är ju “det beror på vilket land”. Skulle vi släppa in Norge? Ja. Diktaturer som misshandlar sin befolkning? Nej.
Det är helt enkelt mycket högre ansvar på väljarna att sätta sig in i detta val än andra. Men det går att förenkla det ganska bra. De frågor en egentligen behöver svara på är vad som är ens egna hjärtefrågor. Och finna de partier som har samma. Den strategin funkar i valet till riksdag, och detsamma gäller EU-valet, och på det viset kan det faktiskt gynna dig som väljare att du inte blir påprackad en massa kampanjer och budskap från alla håll och kanter.