Rebecca och Fiona är den unga generationen feministers förebilder och spegelbild i ett. I går under deras sommarprat i P1 berättade de med själ och glädje om tunga ämnen som utseendefixering och musikbranschens vinstmaximerande krav.
Första minuterna i Rebecca och Fionas sommarprat berättar de om hur de en gång befann sig på en glamourös fest och Fiona blir drogad och ramlar i poolen. Rebecca bevittnar fallet och kastar sig ner i poolen tillsammans med sin vän för att hjälpa henne upp men också håna killarna som står på sidan av och skrattar.
Det är systerskap från minut ett. Alla tjejer känner igen den här typen av situation. Alla som någon gång hört en annan tjej gråta på en krogtoalett, lånat ut sin telefon till en tjej som tappat sin, eller rentav fejkad vänskap för en annan tjejs skull för att göra henne sällskap hem när killar trakasserat eller följt efter henne.
De som kallar Rebecca och Fiona för champagne-socialister fattar ingenting. För, precis som de själva säger, är det ingen hemlighet att de är feminister och att deras åsikter är till vänster. De tar nämligen varje givet tillfälle att berätta vad de tycker och tänker om saker och ting.
Rebecca och Fionas eviga ställningstaganden mot rasism, mot kvinnohat, mot kapitalism, det är inte någon påklistrad image som de tagit för att sälja eller stärka sitt eget varumärke. Inget ont om de som kanske anammat en politisk image efter att den blev “trendig”, för alla bärare av antirasistiska och feministiska budskap gör en bra sak.
Men Rebecca och Fionas politiska uttalanden är deras uppror mot en bransch de hela tiden jobbat i motvind i. För att ha lov att säga vad de tycker i intervjuer, bära de kläder de själva vill, och få ta plats bland producenter som trott att Rebecca och Fiona bara är tjejerna som ska lägga på sång på färdigmixade låtar.
Som tjej och som artist, i ett patriarkat och i ett kapitalistiskt samhälle, där pengar styr och sex säljer, är det inte en lätt lina att balansera. I sommarpratet berättar tjejerna bland annat om hur deras skivbolag ville fota dem iklädda guldtrosor och kattöron, och hur fel det kändes.
“När det kommer till scenkläder är vi rätt gränslösa” berättar de, men när bolagscheferna tvingade dem att klä sig på ett visst sätt för att få till en “sexig bild”, så kändes det fel. Just så är det, som kvinna, med något som borde vara så enkelt som att klä sig.
“Som kvinna får du aldrig bara vara. Det finns inget neutralt mittfält. Vi är för tjocka, för smala, för kåt eller frigid” säger de och lyfter bland andra Britney Spears och Amy Winehouse som exempel på musikaliska kvinnor som slaktats av kapitalismen, där media jagat dem tills de bokstavligen stupat.
Rebecca och Fiona är förebilder för alla unga tjejer på det vis att de hela tiden trampar ny mark och inte tillåter sig förminskas och tillrättavisas i sin vision och sitt musikskapande. Rebecca och Fiona är unga tjejers spegelbild på det vis att alla som är eller varit ung tjej med säkerhet kan känna igen sig i många av deras upplevelser av osäkerhet, otrygghet och sexism.
Men framför allt är de rätt sköna. De pratar gott om sin egen vänskap och hur viktigt det är att ha tjejkompisar omkring sig. Systerskapet hänger med från poolen på festen till arbetsplatsen och är lika viktig överallt.