Valet i Österrike blev en framgång för högern, båda traditionella ÖVP och högerextrema FPÖ. Nu väntas de två partierna bilda regering. Förra gången högerextremister plockades in i regeringen i Wien kom omfattande protester från olika huvudstäder i Europa. Det lär bli lugnare denna gång. Europa har fått en viss vana. Bara detta är oroande.
Friedrich Peter var en av grundarna av FPÖ. Han hade varit medlem i det tyska nazistpartiet. Under andra världskriget var han frivillig i Waffen-SS och utsågs till SS-Brigadeführer. Peter var partiets ordförande mellan 1958 och 1978.
Sebastian Kurz, den 31-årige ledaren för ÖVP, väntas nu bli förbundskansler och blir då den yngsta regeringschefen i Europa. Hans ålder har nästan uppmärksammats mer än hans åsikter.
”Kurz har inför valet fokuserat på migrationspolitiken och han har närmat sig nationalistiska och högerextrema FPÖ:s politik”, skriver Europaportalen på nätet.
Med andra ord så är det ungefär som i Sverige, där den förra M-ledaren gläntade på dörren till SD. Relationerna till extremhögern är ett problem för den traditionella borgerligheten i hela Europa.
”Det mest uppseendeväckande med söndagens val, och österrikisk politik i allmänhet, är dock bristen på vänsteralternativ,” skriver Flamman (vänster) i en analys.”Socialdemokratiska SPÖ, som länge leddes av den legendariske Bruno Kreisky och på 70-talet regelbundet fick över hälften av rösterna, övergav sin ideologiska hemvist på 80-talet.”
SPÖ fick drygt 26 procent i valet. I valen från 1953 till 1990 var partiet aldrig under fyrtio procent. Med andra ord faller det österrikiska partiet in i ett mönster. Det går tungt för socialdemokraterna.
Inom EU lär många med viss fruktan se fram emot det nya styret i Wien. Ännu ett problem läggs till brexit.
Samtidigt tycks krisen mellan centralregeringen i Madrid och självständighetsivrarna i Katalonien fördjupas. Man väntar nu att Madrid ska begränsa det katalanska självstyret och ta över makt från Barcelona. Högerregeringen har stöd av det socialdemokratiska PSOE, som 2011 gjorde det sämsta valet sedan inbördeskriget.
EU skyr frågan om självstyre. Europeiska politiker vet att varje form av sympati för exempelvis katalanerna kommer att leda till motangrepp. Men hur är det med sorberna hos er? Eller friserna?
President Charles de Gaulle var på officiellt besök i Kanada år 1967 och sa i ett tal: ”Vive le Québec libre!” (Leve det fria Québec). Det blev en djup och långvarig kris mellan länderna.
Tiden får utvisa hur det går i Katalonien. Men en sak är säker. Olika grupper och folk kommer att göra uppror och kräva självstyre eller autonomi eller bättre villkor. Och EU kommer att huka inför varje ny opinionsyttring. Ty om ett eller flera medlemsländer faller samman kan hela Unionen göra det.