Trialog är ett ord som återkommer i EU-sammanhang. Det är när de tre EU-institutionerna (Europaparlamentet, EU-kommissionen och ministerrådet) förhandlar om ett EU-direktiv.
I början av mars slutfördes något som beskrivs som en monstertrialog.
Efter många och långa möten ¬– massor av tragglande och nattmanglande – enades trion om EU:s nya utstationeringsdirektiv.
För Sverige, socialdemokratin och fackföreningsrörelsen blev beslutet, objektivt sett, en jätteframgång.
Det kommer visserligen att ta några år innan det nya regelverket är implementerat och på plats i alla medlemsländer. Men det har betydelse redan nu att det råder massiv politisk enighet om förändringen.
Lika lön för lika arbete ska gälla för alla som jobbar på samma plats. Polska rörmokare eller lettiska byggnadsarbetare, som utför jobb i exempelvis Sverige, ska inte ha sämre villkor än vad som gäller i svenska kollektivavtal.
Mindre nogräknade arbetsgivare ska inte längre kunna dumpa löner eller andra villkor.
De fackliga kommentarerna är följaktligen positiva.
"Det här är en bra uppgörelse som avslutar skandalen att det är möjligt att betala människor mindre på grund av var de kommer ifrån. Sådan diskriminering har ingen plats i EU – eller någonstans – och måste stoppas", säger Liina Carr, förbundssekreterare hos ETUC (Europafacket).
Alla är dock inte glada. Christoffer Fjellner, Moderaternas Europaparlamentariker, snackar om att ”Socialdemokraterna gör det svårare för människor från andra medlemsstater att bo och jobba i Sverige”.
Men det stämmer inte. Det nya direktivet innebär inget hinder för slovener, rumäner eller greker att jobba i Sverige. Däremot medverkar det till att de inte förvandlas till ett B-lag på arbetsmarknaden utan att de (precis som alla andra som jobbar i Sverige) ska garanteras kollektivavtalsenliga löner och schyssta villkor. Det handlar om likabehandling, inte diskriminering.
Revideringen av utstationeringsdirektivet är även ett exempel på att det spelar roll vilka värderingar som dominerar i Europapolitiken.
Under 2004-2014 var det marknadsliberalen José Manuel Barrosso som höll i rodret i EU-kommissionen. Då var inte det tal om några initiativ för att stärka löntagarnas villkor.
Men när den fackföreningsvänlige kristdemokraten Jean-Claude Juncker tillträdde som EU-kommissionens ordförande 2014 skedde en kursändring.
Ett av hans första löften att se över det gamla utstationeringsdirektivet. Redan från början klargjorde Juncker att han vill att europeiska löntagare ska ha ”samma lön för samma arbete på samma plats”.
Nu är den principen officiell EU-politik sedan socialdemokrater, socialt inriktade borgerliga politiker och andra progressiva krafter gjort gemensam sak.
Det är en fingervisning inför höstens riksdagsval, liksom valet till Europaparlamentet nästa vår.
Det spelar roll för löntagarnas vardag och villkor vem eller vilka som styr i Sverige och Europa.