Det som lockar är sällan det som vi klagar på när det inte fungerar. Även om en kommun har Sveriges bästa skola eller äldreomsorg så är det inte vad som avgör att vi vill bo på en plats. Självklart är det viktigt att sådana grundläggande samhällsfunktioner fungerar och håller god kvalitet, men det är inte vad som avgör vart vi väljer att flytta till en viss ort eller kommun.
Det som avgör är livskvalitet. Och i Norrbotten har vi ett utbud som inte många andra regioner har. Vi har närhet till natur och friluftsaktiviteter, ett rikt föreningsliv, shopping, kaféer, och ett rikt kulturutbud. Det är sådant som folk vill veta att de har närhet till. Även om skola, vård och omsorg givetvis också måste finnas, kommer ingen flytta hit enbart baserat på att vi har dessa saker.
I början av veckan kunde man läsa i Piteå-Tidningen om hur M-KD-budgeten som röstades igenom i riksdagen innan jul slår hårt mot kulturskolorna. Det statliga stödet på 100 miljoner stryks helt och för kommunerna i Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog innebär det sammanlagt 1 450 000 kr som man nu helt går miste om.
Barn- och Utbildningsnämndens ordförande i Piteå, Louise Mörk (S), uttalade sig kritiskt i och med detta eftersom BUN redan har en ansträngd budget och därmed inte kommer kunna kompensera för de 750 000 kronorna som Piteå Kommun går miste om i statligt stöd till kulturskolan. Det är helt rätt. Men ändå otroligt sorgligt.
Det är talande för all typ av samhällelig debatt vi ser i glesbygdslän. “Varför ska vi ens satsa på kultur när vi har så många problem med sjukvården?” är ett vanligt argument i den regionpolitiska debatten. Folk håller med. Inte för att folk inte gillar kultur, utan för att om man ska rangordna det man har störst behov av kommer ändå vård, skola, omsorg högre än tillgång till exempelvis föreningsliv och kulturutbud.
Och där hamnar vi alltid i kläm. Vi som bor där vi bor. För om vi med vårt låga skatteunderlag i och med vår glesbebodda befolkning alltid ska stå ensamma i att se till att grundläggande samhällsfunktioner finns, kommer urbaniseringen i sig göra att vi får allt svårare att lösa det där andra, det där som är lite extra.
Att kalla kulturskola krydda på tillvaron är nästan en skymf. Kulturskolan är till för barnen och en viktig funktion för barns utveckling. Men det är också en sådan sak som barnfamiljer vill veta finns i närheten, när de väljer att flytta till en viss plats. Och här har staten ett ansvar.
M-KD-budgeten är i allmänhet ett slag mot alla låg- och medelinkomsttagare i Sverige. Men den är ett särskilt slag mot glesbygd och de kommuner och regioner där få människor bor och som därmed har mindre pengar att lägga på det som är livskvalitet för befolkningen.
Om detta nu leder till att antalet platser på kulturskolorna i vår del av landet minskar, föräldrar får berätta för sina barn att de inte fick platsen, och familjer kanske aktivt väljer att inte bo i Norrbotten, ja då är det Ulf Kristersson (M) och hans gäng som ska skämmas.