Detta var alltså Moderaternas logga förut, och nu plockar de tillbaka den och även den mörkblå färgen. För att spejsa till det lite kommer den nu även i lila. Men det är ungefär den förnyelsen som hänt. Vad betyder då detta byte av moderata symboler?
Ja, att de “nya” Moderaterna är ett minne blott och att de nu tänker återgå till de gamla goda tiderna, innan Fredrik Reinfeldt förde in en mer liberal linje som ledde till valseger efter valseger uppåt 30 procent, vilket är det högsta valresultat Moderaterna någonsin fått.
Reinfeldt, som tagit partiet från katastrof till topp, avgick när hans parti tappat igen i valet 2014. Dock var tappet inte alls så avgrundsdjupt som tillbaka till katastrofresultatet 2002, och verkligen inte i närheten av det resultat partiet, under ledning av Ulf Kristersson (M) fick nu i höstas.
Man ska därtill komma ihåg att ha makt alltid straffar sig till viss del. Fredrik Reinfeldt fick över 30 procent i valet 2010 trots att hans parti styrt landet i 2006 med en aktiv opposition emot sig. Inför höstens val 2018 hade Socialdemokraterna styrt landet i 4 år och Moderaterna befunnit sig i opposition.
Trots att Ulf varit oppositionsledare fick alltså Moderaterna ett ännu sämre resultat 2018 än 2014. från 23 procent, som då 2014 ansågs dåligt jämfört med 30 procent 2010, till 19 procent. Moderaternas valresultat är en slipprig sluttning sedan Reinfeldt lämnade.
Därför är det ganska intressant att ett gäng moderata partistrateger nu kommit på att Reinfeldts framgångskoncept är något man måste ännu längre bort ifrån. Framgångsåren ligger uppenbarligen bakom det moderata samlingspartiet, och M väljer då att springa ännu snabbare därifrån. Vilket inte kanske känns helt logiskt.
Det vi bevittnar just nu är egentligen sista dödsrycket i Ulf Kristerssons ledarskap. Han tog över partiet efter att avgångskraven ramlat in över Anna Kinberg Batra (M) på grund av hennes öppnande gentemot Sverigedemokraterna. Sedan förlorar Kristersson valet, öppnar själv för samarbete med SD, och splittrar därmed Alliansen.
Det är inte precis en snygg meritlista för en borgerlig partiledare. Säga vad man vill om Moderaterna, men det är faktiskt ett parti som förtjänar en kompetent partiledare. Så någonstans är det antagligen så att någon partistrateg ansåg att någonting drastiskt behövde göras.
Därmed anställning av högertyckaren Alice Teodorescu, framtagande av nytt politiskt program och: “ny” logga. Den moderata renässansen har inletts. Frågan är vad den kommer att leda till. För partiet har som sagt, än så länge, inte haft strålande siffror sedan Reinfeldt lämnade.
Att Fredrik Reinfeldt var den mest lyckade partiledaren för Moderaterna är förstås jobbigt för alla nya, efterkommande ledare för partiet. Men istället för att då se på Reinfeldt som ett bra exempel på politisk hjärna och ledarskap, känns det snarare som att Kristersson och hans team vill “göra sin egen grej”, och inte jämföras med den moderata storhetstiden under Reinfeldt.
Hela den inställningen känns faktiskt näst intill fjantig. Lite som att Ulf vill va sin egen storhet, trots att alla hans hittills åstadkomna bedrifter enbart inneburit platt fall. Ledarsidans prognos är att Moderaternas nya strategi, logga inräknad, kommer leda till ytterligare förluster.