Magdalena Andersson (S) valdes till ny statsminister. Budgeten fick hon dock inte igenom och igår meddelade MP att de inte vill ingå i den nya regeringen. Det är en modig och bra idé. För samtliga inblandade.
Miljöpartiet balanserar i så gott som varenda opinionsmätning på riksdagsspärren. Ofta till och med en bit under den. Partiet har kort sagt inte jättemycket att förlora. Att lämna regeringen innebär en verklig nystart. MP kommer nu att kunna bedriva valrörelse mer fritt och få vara precis så aktivistiska som de egentligen vill vara.
Även för Socialdemokraterna kan det innebära något av en nystart. Ny statsminister och ny regering. Nu kanske man slipper att bli förknippat på samma sätt med MP – ett parti som i många väljargrupper inte direkt ses som något arbetareparti. Det är nio månader kvar till valet. För Miljöpartiet har inga försök riktigt gett utdelning i mätningarna. Då är det klokt att prova någonting nytt.
Priset i politiskt inflytande är inte heller särskilt högt. Det finns inte några avgörande regeringsbeslut på horisonten. De flesta viktiga beslut under den här mandatperioden är troligtvis redan fattade. I rent inflytande ger man alltså antagligen inte upp jättemycket. En vårbudget kan partiet dessutom förhandla fram tillsammans med S även utanför regeringen.
Men det är förstås ändå ett risktagande för Miljöpartiet. Det är mer bekvämt att sitta still i båten och fortsätta skvalpa runt på omkring 4 procent i opinionen. Mest troligt hade säkert partiet räddats av stödröster från Vänstern och Socialdemokraterna. Beslutet är därför modigt. MP har nu rört om ordentligt i grytan. Det var ett tag sedan strålkastarljuset riktades in på partiet på det här sättet. Nu är det inte bara ett småparti i en socialdemokratisk regering längre. Nu ser faktiskt människor Miljöpartiet.
En lösning på alla vänstersidans problem är det förstås inte. Men en del väljare kan nog ändå tänkas lockas tillbaka till inte minst S på grund av detta. Det finns gott om människor som röstar höger men egentligen är sossar. De tål bara inte Miljöpartiet och delar av partiets politik.
För Miljöpartiet självt är det här en chans att köra stenhårt på miljöfrågan de sista nio månaderna. Utan att vara tyngd av regeringsansvar. Fullt fokus kan läggas på det egna partiet. Det är inte alls dumt med tanke på hur läget i opinionen ser ut. Miljöpartiet har varit modigt. Kanske betalar det sig också.