På söndag är det Internationella Kvinnodagen, den åttonde mars. En dag för att påminna oss om kampen för jämställdhet och kvinnors rättigheter.
Förr handlade det om rätten att rösta, rätten att bli sin egen juridiska person, rätten att själv välja partner, rätten till att välja om man vill skaffa barn och så vidare. Dessa är fortfarande aktuella kamper i många delar av världen, och vi måste fortfarande försvara exempelvis aborträtten även i Sverige där politiska partier på olika sätt vill inskränka den.
Kampen för jämställdhet och kvinnors rättigheter har också alltid handlat om representation, rätten till utbildning, jämställda löner, och pensioner. Dessa frågor är högst aktuella i nuläget och även om Sverige är ett av världens mest jämställda länder kan vi verkligen inte slå oss för bröstet bara för att andra är sämre.
En fråga som dock seglat upp den senaste tiden är frågan om avgiftsfria mensskydd. I förhållande till löner och representation kan frågan om avgiftsfria mensskydd uppfattas som en liten sak. Men man kan heller inte jämföra det ena med det andra, och det är fakta att hälften av befolkningen under majoriteten av sitt liv har mens. Mensskydd kostar, och i den värld vi lever i är det den sämre betalda halvan av befolkningen som också betalar.
Det finns alltid de som hävdar att män också har utgifter som kvinnor å andra sidan inte har, till exempel rakartiklar, men det finns ingenting så specifikt som drabbar alla män på det vis mens gör. Utan mensskydd förstör man dessutom sina kläder, sina möbler, och den typen av argument är därför bara svammel och dumheter.
I en insändare i Piteå-Tidningen i början av året lyfte signaturen “Livmoderbärare” frågan. “Mens är inte något man kan välja att ha. Blödningarna kommer varje månad vare sig vi vill eller inte” skrev insändarskribenten och sätter här fingret på den orättvisa som gäller just för de som varje månad betalar för mensskydd trots att det inte är valfritt.
Skottland blev förra veckan först i världen med att besluta om avgiftsfria mensskydd. “Detta är inga lyxprodukter. De är nödvändiga, och ingen i Skottland ska behöva vara utan mensskydd” säger Monica Lennon som först lade fram förslaget i det skotska parlamentet.
Att införa avgiftsfria mensskydd skulle givetvis kosta, men det är en rättvisefråga. För kostar gör mensskydd ju oavsett, skillnaden nu är ju att kvinnor betalar ur egen ficka, istället för att samtliga skattebetalare skulle göra det oavsett sitt tillfälliga behov av mensskydd eller inte.
I slutändan handlar det om just det. Att, precis som allt annat vi betalar skatt för, så ska samhällets gemensamma resurser bidra till att jämna ut ekonomiska förutsättningar för dess invånare. Det borde alla vilja, oavsett hur mycket mens som förekommer i ens egen vardag.
Ingenting i samhället är gratis. Men vi väljer gemensamt, genom politik, vad som anses vara lyx eller nödvändigt, precis som Lennon i skotska parlamentet uttryckte det. Mensskydd är och kommer att förbli en jämställdhetsfråga, och kanske om representation i beslutsfattande församlingar var mer jämställd skulle frågan lyftas oftare.