När Isabella Lövin (MP) meddelade att hon tänkt avgå spekulerade flertalet ledarsidor och debattörer i vem som kunde tänkas efterträda henne. De flesta var överens om att Miljöpartiet behövde en karismatisk ledare som kan fånga upp den unga klimataktivistiska generationen men konstaterade samtidigt att utbudet var skralt.
Alice Bah Kuhnke (MP) utsågs av många som den bästa för jobbet, då hon redan är känd bland många, vilket få andra miljöpartister är. Bah Kuhnke sa dock nej väldigt snabbt. Vilket inte är ologiskt. Bah Kuhnke är sedan 2019 europaparlamentariker för Miljöpartiet, och det är förstås på EU-nivå man kan göra stor skillnad på det klimatpolitiska planet.
Det är ju faktiskt även så att det bara är ett år kvar till riksdagsvalet och det inte är säkert att Miljöpartiet sitter kvar i riksdagen efter det. Mandatperioden i europaparlamentet tar inte slut förrän 2024, så det vore helt ologiskt av Bah Kuhnke att vilja avbryta det uppdraget för att vara partiledare för ett riksdagsparti ett år.
Denna ledarsida drev dock linjen att Miljöpartiet helt enkelt borde slopa idén att ha två språkrör, och istället låta det andra nuvarande språkröret, Per Bolund (MP), bli partiledare istället. Att helt enkelt inte skaffa någon efterträdare till Isabella Lövin. Detta för att det är svårare att göra ett minnesvärt intryck när man delar på ledarskapet, deltar i varannan partiledardebatt, och så vidare.
Men under helgen hade Miljöpartiet kongress och valde nytt språkrör. Flera ställde upp men valet föll slutligen på tidigare partisekreteraren Märta Stenevi, som även var valberedningens förslag. På frågan om vilken riktning hon vill föra Miljöpartiet gav hon svaret ”uppåt” och i hennes installationstal nämnde hon partiets svaga opinionssiffror. Miljöpartiet ska inte vara nöjda med att bara nå över riksdagsspärren, menade hon.
Det är väl bra att gå in ambitiöst men ärligt talat ska Miljöpartiet faktiskt vara nöjda med att nå över riksdagsspärren i dagsläget. Det är ju av just den anledningen många ansåg att Alice Bah Kuhnke skulle ha varit ett bra språkrör, och varför denna ledarsidas linje var att MP helt borde avskaffa två-språkrörs-grejen. För Miljöpartiet behöver verkligen öka i opinionen.
Miljöpartiet har länge gett intryck av att de tycker att de har den bästa politiken och därmed att det lite grann är väljarnas fel att de inte håller med om det. Det är en ganska oskön inställning. Klimatfrågan är högaktuell, och hela världens främste agitator i frågan (Greta Thunberg) kommer från Sverige. Ändå är den svenska riksdebatten förhållandevis fattig, och kanske beror det på att Miljöpartiet fortfarande inte riktigt ses som ett seriöst alternativ. Trots att de sitter i regeringen.
Det vore orättvist att döma Märta Stenevi på förhand, bara för att hon inte är särskild känd sedan innan. Som sagt, hur många miljöpartister är egentligen kända? Men det är tydligt att hennes parti har stora utmaningar framför sig. Och för att öka i opinionen kan man inte bara prata om att man behöver öka i opinionen. Man behöver prata politik också.