Anna Westberg, kanslichef på Skiftet, skrev i tisdags om män på internet och hur hatet blivit ett arbetsmiljöproblem. Den föredetta folkhälso- sjukvårds- och idrottsministern Gabriel Wikström (S) skrev under onsdagen om hur vi uppfostrar pojkar att inte visa känslor.
Programledaren Musse Hasselvall skrev i torsdags om manlighet och sårbarhet. Norrbottniske riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli (S) skrev igår att det är på tiden att ta mäns psykiska hälsa på allvar. Alla texter går att läsa på pt.se.
Att vara politisk redaktör innebär ofta att själv skriva ledare. Det är mitt jobb att fylla ledarsidan, och oftast gör jag det helt själv, ibland i sällskap av någon krönikör exempelvis de otroligt kompetenta Maria Jacobson eller Susanna Kierkegaard.
Men inför internationella mansdagen ville jag ha flera olika skribenter, som kunde tänkas ha olika perspektiv som når olika typer av läsare. Det verkar onekligen ha fått genomslag, vilket jag är oerhört glad för. Det viktigaste för mig är inte att folk läser texter just jag har författat, utan att skapa reflektion hos läsarna, oavsett skribent.
Internationella mansdagen är, och jag har sagt det förut, ett ypperligt tillfälle att problematisera de normer och strukturer som begränsar män och som hindrar oss alla från jämställda, fria liv. Även om män är överordnade kvinnor när det gäller ekonomi och makt så är män också offer för gamla könsroller som ingen människa mår bra av att tvingas in i.
Detta måste vi ha med oss varje dag, året om. Inte bara en dag eller en vecka per år. Jämställdhetsdebatten får inte byta fokus från ojämställda löner, sexuella övergrepp mot kvinnor eller ojämlik hälsa. Däremot måste debatten breddas så att även män förstår att de själva tjänar på jämställdhet.
Jämställdhet handlar inte om att vara snäll, det handlar om rättvisa. Att män förstår sin egen vinst i jämställdhetsarbetet är grundläggande för att någonting ska kunna hända, det funkar liksom inte att det endast är kvinnor som ska kämpa för jämställdhet.
Det är endast när vi aktivt motverkar de normer som dagligen påverkar oss kan vi verkligen ändra på vår egen situation och ta makt över den. Det gäller oss alla, och vi tjänar alla på en ordning där kön inte spelar roll för vare sig hur mycket du tjänar på ditt jobb eller för huruvida du tillåts gråta när du är ledsen.