”Vad kunde vi ha gjort annorlunda?” kanske LKAB i Gällivare just nu undrar. Det är förstås inte så kul att pekas ut som anledningen till att corona-viruset smittat ner stor del av befolkningen i en stad där största arbetsgivare är den gruva där folk jobbar dag som natt, men det kan ju inte heller enbart bero på gruvan? Eller?
Underhållsstoppet i maj ska ha med den ökade mängden smittade att göra. Region Norrbottens smittskyddsläkare Anders Nystedt har uttalat att det ”inte är någon tvekan om saken” angående huruvida gruvan kan vara roten till problemet. Läget i Gällivare är akut just nu. Länstrafik till och från Gällivare har dragits in och när smittspridning ökar i dramatisk takt är det givetvis svårt att hålla igång hela samhället, då allt fler måste vara hemma från jobbet på grund av sjukdom.
Detta är dessutom en dödlig sjukdom, som under våren skördat liv över hela planeten. Det är därför vi uppmanats att inte göra onödiga resor och att arbeta hemifrån om vi har möjlighet. Anställda i en gruva har givetvis inte möjlighet att jobba hemifrån så där har möjligheterna varit begränsade. Resorna då? Under underhållsstoppet släpptes 800 externa in i gruvan. Det kanske inte finns något samband, och kanske har smittskyddsläkaren fel i sitt utpekande, men oavsett skulle det behövas en ödmjuk attityd från LKAB i denna fråga.
Smurfit Kappa i Piteå beslöt i april att skjuta upp sitt inplanerade stopp till hösten. Även hit hade annars i runda slängar 800 entreprenörer färdats för att utföra olika uppdrag i fabriken. Efter konsultation med regionen fattades beslutet om uppskjutet underhållsstopp. Och Piteå är (än så länge) inte alls lika drabbade som Gällivare.
Under hela denna pandemi har det funnits de som valt att se restriktioner och rekommendationer som halvfulla glas, och som hävdat att en rekommendation inte är samma sak som förbud. De privatpersoner som agerat på det sättet har exempelvis rest till diverse skidorter och besökt trånga uteserveringar i storstadsområdena. Sedan finns det de som förstått att rekommendationer finns för att vi inte ska behöva ta till med förbud, och som rört sig på begränsad yta och undvikit kontakt med andra av fri vilja.
När stora företag, eller som i dessa två fall, de absolut största arbetsgivarna på orten, agerar som de två tidigare nämnda olika sorters personer, kan effekterna bli enorma. Oavsett om underhållsstoppet i Gällivare har lett till ökad smittspridning eller inte så kan vi konstatera att LKAB inte valde att ta det säkra före det osäkra, som Kappa gjorde. Inför detta behöver LKAB visa ödmjukhet.
Och i slutändan är det folket som lider av denna pandemi. Ett företag kommer alltid vilja ha maximal produktion, och det kommer alltid finnas med i beräkningen när beslut fattas. Maskinerna behöver underhåll, såklart, men arbetarna behöver också skyddas. Det spelar faktiskt ingen roll om underhållet genomförts eller inte, ifall arbetarna på golvet är för sjuka för att arbeta. Det behöver alla stora arbetsgivare tänka på under dessa tider. En eloge till Smurfit Kappa som faktiskt gjorde det.