Regionens konsulter har föreslagit sparkrav och i gårdagens PT kunde vi läsa om hur regionstyret är kritiskt. Regionen måste spara 700 miljoner fram till 2022. Det är en tuff situation och den beror givetvis på en massa saker. Men regionstyret (som gick till val på att lova mer och bättre vård), vill förstås inte lägga ner några sjukhus.”Vi har inte beslutat om MR-kameror i Kiruna och Kalix för att sedan lägga ner verksamheterna där” säger regionrådet Kenneth Backgård från Sjukvårdspartiet.
Det är det här som blir problemet för partier (oavsett politisk färg) när valvinst blir viktigare än att ta ansvar. Valet 2018 vanns av Sjukvårdspartiet, ihop med de borgerliga partierna, just för att man kunde lova en massa saker (som MR-kameror) i valrörelsen. Att sedan faktiskt sitta och ta ansvar för regionen var ett problem de inte förutsåg.
Socialdemokraterna var inte populära i regionvalet 2018, och kanske ville väljarna i Norrbotten ge det nya styret en chans att leverera. Grejen med att vara politiskt ansvarig är dock att det inte går att ge allt åt alla och samtidigt spara pengar. Regionerna har i allmänhet haft det tufft ekonomiskt under en längre tid och varken politiker eller konsulter sitter på hela sanningen om vad som behövs för att fixa det.
Socialdemokraterna är givetvis inte skuldfria i hur situationen uppstått. I allmänhet, och detta gäller inte bara för Norrbotten, har politiker av alla partifärger varit fega inför att göra det nödvändiga. Kanske har avskräckande exempel som i Sollefteå bidragit till det, men om politiker ser det som sin primära uppgift att göra precis alla nöjda så har de faktiskt valt fel karriär. Som politiker går det nämligen inte att göra alla nöjda.
Ska man bita i det sura äpplet är det lika bra att ta en rejäl tugga. Det har både det nuvarande och det tidigare regionstyret i Norrbotten misslyckats med. Är det ens rimligt att ha fem sjukhus i det här länet? Om man tycker att svaret är ja, då får man också komma med en avancerad plan för att kunna garantera bra vård och service, utan att kostnaderna blir för stora.
Och det är tröttsamt med hur vi i det här länet alltid tycker att något sjukhus kan läggas ner men inte just det som just jag har närmast till. Det behövs en rejäl reality-check. Vi bor i Norrbotten. Det kommer alltid vara förhållandevis långt att åka för någon.
När det har med sjukdomar och rentav akuta saker att göra är det självklart att ingen ska riskera att dö på vägen. Men går inte det att garantera ändå, genom att omfördela resurser så att personal och de i behov av vård står i fokus, inte särskilda orter eller plakatpolitik. Och allt detta med en balanserad ekonomi.
Att lösa en totalomorganisering av hur vi ser på sjukvården vore svårt, jobbigt, och framför allt skulle antagligen det politiska styret bytas ut efteråt. För folk blir sura. Väljarna byter parti. Partier förlorar val. Och det är också det som står i vägen för att göra det nödvändiga, det är tydligt när man ser på det nuvarande styret i Regionen.
Men om inte ekonomin räddas kommer styret ändå att ha misslyckats i sitt uppdrag. I samtliga regioner utom i Västerbotten styr nu olika högerkonstellationer. Partier som i vissa fall haft decennier på sig i opposition för att lura ut svaret på hur man sköter en region på bästa sätt. I det uppdraget ingår både att spara pengar och garantera vård. Om de lyckats avgör väljarna 2022.