I torsdags röstade Europaparlamentet om en rapport som är starkt kritisk mot utvecklingen i Ungern. Enligt rapporten upprätthåller Viktor Orbáns regim inte längre rättsstatens principer, demokratiska värden och stödet för mänskliga rättigheter.
Slutsatsen är därför att Ungern inte längre kan betraktas som en fullvärdig demokrati utan måste ses som ”en hybridregim med parlamentariskt envälde".
Denna analys delas nu av en förkrossande majoritet av Europaparlamentets ledamöter som inte vill att Ungern ska få del av EU-medel så länge landet inte genomför demokratiska reformer. 433 ledamöter röstade för rapporten. 123 röstade emot. 28 avstod.
Alla svenska ledamöter röstade för kritiken förutom två: Sverigedemokraten Charlie Weimers och Peter Lundgren, som valdes in på ett SD-mandat 2019 men numera är partilös. De ställde sig istället bakom en alternativ rapport från den högerextrema gruppen ID.
Det är inget förvånande ställningstagande för den som känner till SD:s historia och rötter. Men det är mycket besvärande för de borgerliga partier i Sverige som nu väljer att förhandla med Sverigedemokraterna om regeringsfrågan och den politiska inriktningen.
Det väcker redan frågor och föranleder höjda ögonbryn hos många runtom i Europa.
Till exempel blev det ett ramaskri i den liberala gruppen Renew i Europaparlamentet i förra veckan. På gruppmötet fick den svenska ledamoten Karin Karlsbro (L) ta emot stark kritik för att Liberalerna i Sverige gör gemensam sak med Sverigedemokraterna.
"Hon pressades hårt. I Europa rycker man inte på axlarna åt högerpopulistiska partiers framfart. Där har föräldrar stridit mot nazisterna", säger Abir Al-Sahlani (C), som ingår i samma partigrupp, till Dagens Nyheter.
I ett brev till den liberala Europagruppen försöker partiledaren Johan Pehrson (L) nu förklara sig och ursäkta sitt partis agerande.
"Sverigedemokraterna, med sin nationalistiska och populistiska agenda, är vår huvudsakliga motståndare", skriver han bland annat.
Det är emellertid ett svar som bara känns konstigt. Om Liberalerna ser Sverigedemokraterna som sin huvudmotståndare så finns det ju faktiskt fyra andra partier som de kan samarbeta med – Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Dessa partier kan bilda en annan riksdagsmajoritet om Liberalerna bara vill.
Men det är inte aktuellt för Pehrson. Han väljer hellre att förhandla med Jimmie Åkesson än Magdalena Andersson.
Det är inte undra på att det finns många liberala politiker runtom i Europa som undrar vad i helsike deras svenska partikollegor håller på med. Det är inte lätt att begripa ens för en erfaren politisk bedömare i Sverige.