Det blir mycket om tal om Nato, säkerhetspolitiken och alliansfriheten – ämnen som engagerar Peterson, försvarsminister 1994–7.
Men han har en del att säga även om regionalpolitiken, som var ett av Petersons ansvarsområden som industriminister 1982–88.
"Oförskämt", säger han om Vattenfalls funderingar på att flytta fakturahanteringen och 40 jobb från Jokkmokk.
"Människorna i Jokkmokk och Vuollerim har ställt upp för bolaget i alla tider. Det är rimligt att staten betalar tillbaka en del till kommunen."
Peterson trycker hårt på att staten måste ta ett ansvar för den regionala utvecklingen. Det går inte att bara säga att det är marknadens eller regionernas ansvar.
"Staten måste ta ett aktivt ägaransvar i de statliga företagen och verksamheterna. Regeringen måste se till att Luleå tekniska universitet har resurser för utbildning och forskning på högsta nivån", säger han bland annat.
Petersons egen tid som industriminister visar hur den regionalpolitiska slipstenen kan dras.
I mars 1982 presenterade han och regeringen den stora Norrbottenspropositionen, som bidrog till att både rädda de gamla basnäringarna och utveckla nya verksamheter.
Även Bergslagen, Blekinge, Hälsingland och Småland var föremål för liknande insatser under 1980-talet.
På den borgerliga kanten fnös man åt Petersons och Socialdemokraternas paketpolitik.
Men det fanns en poäng med att samla närings-, utbildnings-, forsknings-, kultur- och arbetsmarknadspolitiska insatser i regionala paket.
Det skapade en mer sammanhållen och genomtänkt strategi för de berörda regionerna. Fler departement och myndigheter drog åt samma håll.
Det bröt sektoriseringen och stuprörstänkandet.
I sin memoarbok ”Resan mot Mars” (Bonniers, 1999) skriver Thage G Peterson:
”Alla satsningar blev naturligtvis inte framgångsrika. Men jag vågar påstå att det skulle ha varit mycket mörkare i dag i till exempel Bergslagen, Mellannorrland, Norrbotten, Blekinge och på Gotland om inte regeringen gjort några insatser under 1980-talet”.
Dessutom stärkte det socialdemokratins förtroendekapital i hela Sverige.
Efter valet 1988 fick Thage G Peterson ett fint brev från Sören Thunell, legendarisk S-redaktör på Hälsinge-Kuriren.
”Jag är övertygad om att din satsning på de regionalpolitiska frågorna har varit av kanske avgörande betydelse för vårt partis regeringsinnehav ... Hade de mer teknologiska ekonomiska tänkarna fått bestämma hade vi oundvikligen drabbats av missmod i skogslänen”, skrev Thunell bland annat.
Det säger något om regionalpolitikens betydelse och bör vara en socialdemokratisk lärdom för framtiden.
Det handlar inte bara om övertyga den urbana medelklassen och storstadsväljarna. Politiken måste gå hem i både stad och land.
Regionalpolitiken kan mycket väl bli tungan på vågen i riksdagsvalet 2018.