Det första är det givna. Att vara ung är i mångas ögon synonymt med att vara just naiv och okunnig. Men den femtonåriga miljöaktivisten Greta Thunberg, som strejkade utanför riksdagshuset i höstas och som höll tal under klimattoppmötet i Katowice, är bevis nog för att unga inte bara kan vara smarta och duktiga utan även i många fall är smartare, duktigare och modigare än vuxna.
Vilka är det som skriver hatbrev till unga tyckare? Jo, vuxna. Vilka är det som fattar politiska beslut som är rentav skadliga för planeten, sänker skatten för sig själva och tillåter vinstuttag från skolor som har pengar för att säkra våra unga en bra utbildning? Jo, vuxna. Att vara vuxen är aldrig en garant för klokskap.
Det andra skälet att det är fel att kalla just mig smart och duktig trots min ålder är att jag må vara ung men jag är gammal i politiken. Jag gick med i SSU sommaren 2006 och jag har varit aktiv Socialdemokrat sedan dess. Det är tolv år, fyra valrörelser, och fyra socialdemokratiska partiledare som hunnit gå och komma under min tid som politiskt engagerad.
Socialdemokraterna har genom mina aktiva år haft sina kriser. Partiledare har som sagt kommit och gått, och det var ett parti med skadat självförtroende som Stefan Löfven tog över ordförandeskapet för.
Svetsaren från Ångermanland som via facklig väg hittat till politiken. Han ansågs vara en lugn och stabil person. Vilket, även om man kan säga mycket bra om hans föregångare, kanske inte är de främsta orden dessa skulle beskrivas med. Men att välja Löfven var också en chansning i tiden.
Men Stefan Löfven, och det är hit jag vill komma med den här texten, är rent krasst så himla bra. Hans jultal i Avesta var kvitto på det. Han la mycket tid på att prata om just högerextremism och vikten av att stå emot.
Stefan Löfven håller huvudet kallt, han kompromissar gärna med andra men aldrig med sig själv eller de socialdemokratiska värderingarna. Stefan Löfven är landsfadern Sverige inte förtjänar, med tanke på hur de vuxna i vårt land röstat trots ungdomens frustration.
För vi är många i den yngre generationen som ser till politiker och har höga förväntningar. Det finns frustration över mycket. Ojämlikheten i samhället, klimathotet, och den ökande rasismen. Och för att dessa inte ska tappa tilltron till politiken det behövs starka progressiva ledare, så som Erlander och Palme var för min mammas generation.
Jag antar att med denna lilla hyllningstext till Stefan Löfven vill jag nog säga att minnet från en Socialdemokrati i kaos är inte långt borta. Och personligen tycker jag att Stefan Löfven sköter sig alldeles strålande, nu när det är i riksdagen det är kaos. Löfven är helt enkelt väldigt smart och duktig, trots att han är vuxen.