Offentlig upphandling är krångligt och kan låta rätt ointressant. Jag tänker inte påstå att jag själv är en expert på lagstiftningen. Däremot har jag en hel del idéer om vad man skulle kunna göra. För i min värld är det offentliga politiskt och borde därför ha en plan.
Lagen om offentlig upphandling utgår ifrån att alla entreprenörer ska jämlika när valet ska falla på vem som får jobbet (som kan vara att bygga om torget eller leverera kläder till förskolepersonal). Syftet är att motverka diskriminering och skapa fri konkurrens bland företag inom EU.
Men när Piteå-Tidningen i veckan skrev om att många kommunanställda i Piteå handlar av andra företag än de som är upphandlade, och därigenom gynnar lokala företag, kan man ju ändå känna att det vore bra om lokala aktörer alltid gynnades när kommunen upphandlar, eller hur? Lagen om offentlig upphandling begränsar på det viset, men på ett annat vis är det förstås fundamentalt viktigt att offentlig upphandling regleras av lagar för att undvika nepotism och korruption.
Det är förstås en hårfin linje mellan nepotism och att gynna de lokala. Särskilt i små städer och kommuner där det inte är otroligt att du som kommunanställd känner personen som jobbar på ett visst företag eller äger en viss butik. En hårfin, men strängt viktig, linje.
Lagstiftningen förhindrar att bidragande till det lokala näringslivet, och således också bidragande till den lokala arbetsmarknaden och kommunens skatteintäkter, skulle kunna finnas med i helhetsbedömningen när kommunen upphandlar. Exempelvis går det inte att ställa krav på att en produkt ska vara lokalproducerad.
Lagstiftningen är som sagt rätt krånglig men det går trots allt att ställa fler krav vid upphandling än bara vilket företag som kan leverera vara X eller tjänst Y billigast. I slutändan handlar det om hur man formulerar dessa krav för att de ska vara okej enligt lagstiftningen.
Vore man kommunpolitiker skulle detta vara ganska intressant att sätta sig in i. Vilka krav går faktiskt att ställa vid upphandling? Jämställdhet? När kommuner upphandlar med exempelvis byggföretag (då byggbranschen är en mansdominerad sektor) vore det då inte intressant om företaget fick redovisa en jämställdhetskartläggning som kunde räknas in i övervägandet?
Det skulle ju motivera många mansdominerade branscher att mer aktivt arbeta för jämställdhet på företaget, och skulle ju även få effekt på lokalsamhället. För tjugo, trettio år sedan var inte miljöpåverkan en nämnvärd faktor. Nu är det självklart.
Det offentliga är en enorm apparatur. Offentlig upphandling kan låta extremt ointressant men kan vara lika politiskt laddat som enskilda satsningar. Konsumentmakt gäller inte för kommuner och regioner på samma sätt som för privatpersoner, och således har Piteås kommunanställda begått en felaktig handling när inköp sker från icke-upphandlade leverantörer. Men om detta skett på grund av nepotism, lathet, eller en mild vilja att stötta det lokala näringslivet är oklart.
Piteå kommun borde givetvis utreda händelsen, men också tydliggöra för de kommunanställda varför man upphandlar och vad syftet med lagstiftningen är. För från att en upphandling sker till att en anställd far in på någon butik och handlar något till verksamheten kan vara ett ganska långt steg. Därtill bör man formulera idéer på vilka krav man skulle vilja ställa vid upphandling, tänka högt snarare än lågt, och sedan anpassa idéerna till rådande lagstiftning.