Lundberg fick därmed fler kryss än förstanamnet och kommunalrådskandidaten Tomas Egmark, vars kryss samlade närmare åtta procent av väljarna. Det har därför spekulerats i om inte Anna Lundberg bör utses till ny kommunalrådskandidat nu när väljarna sagt sitt.
Personröster är en möjlighet för väljarna att visa vad de tycker. Att aktivt inte bara stödja ett parti, utan även en specifik kandidat som man känner förtroende för. Kryss är något som alla politiker behöver vara ödmjuka inför, och som partierna bör ta i beaktning när ordförandeuppdrag, nämndsledamöter med mera tillsätts.
Personkryss är däremot inte något som helt och hållet ska avgöra vem som tillsätts på vilket uppdrag. I riksdagsvalet väljs ledamöter av riksdagen, och dessa kan få fler eller färre kryss, men det som avgör vem som får en ministerpost är ju i slutändan partiet eller partierna som fått uppdrag att bilda regering.
Att inte kryssa brukar dessutom ses som en bekräftelse på att partiets egna förslag till lista är bra. Alltså är alla valsedlar där inget namn fått något kryss en valsedel som helt enkelt får antas lagts i kuvertet av en väljare som är nöjd med partiets internt fastställda rangordning.
Med det sagt är ju som sagt möjligheten att kryssa en kandidat helt fantastisk. I Göteborg fick en miljöpartist på plats 21 på riksdagslistan så många kryss att hon tog sig in i riksdagen ändå, och knep därmed en av de två platser som partiet fick i valet.
Poängen med listor, där kandidaternas namn, ålder och sysselsättning finns med är ju på något vis ett sätt att visa den demokratiska bredden och den folkliga förankringen i partiet. Annars hade listorna lika gärna kunnat varit blanka, och det hade varit upp till varje parti att efter valet fördela uppdrag.
Men ett parti vars företrädare representerar många delar av samhället är ju i slutändan också mer trovärdigt i att kunna ta fram en politik som är bra för hela Sverige. Eller kommunen, för att återkomma till Älvsbyn.
Kryss är helt enkelt en viktig del av den demokratiska processen, men ska inte stå högre än partiet vars förtroende kandidaten från första början fått att representera på en lista. Anna Lundberg har meddelat Piteå-Tidningen att hon inte har intresse av att utmana Tomas Egmark om kommunalrådsposten och det är inte orimligt av henne att ge det beskedet.
För att ett parti ska kunna vara trovärdigt i de demokratiska organen måste det finnas någon slags lojalitet och respekt för de inom partiet fastställda besluten. Listorna är en sådan sak.
Det vore egentligen väldigt märkligt om partiernas företrädare helt frångick dessa, även om partiet såklart bör komma ihåg att Lundberg är den populäraste kandidaten.
Väljarnas kryss i valet till kommunfullmäktige säger helt enkelt att väljarna väldigt gärna vill se Anna Lundberg i kommunfullmäktige. Och så kommer det ju också att bli. Generellt så ska partiet glädjas åt att det finns ett så stort stöd för toppkandidaterna. Det blir ett kvitto på att listan från start anses vara rätt bra.