I en debattartikel i Dagens Nyheter 28 juni tydliggjorde statsminister Stefan Löfven (S) och finansminister Magdalena Andersson (S) de viktigaste politiska skiljelinjerna inför valet 2018.
De påpekar att konflikten mellan regeringen och oppositionen inte handlar om problembilden.
"Alla som kan jobba ska jobba, där är vi överens", framhåller de. Istället handlar meningsskiljaktigheterna om lösningarna.
Alliansen och SD går fram med krav på stora skattesänkningar medan Socialdemokraterna framhåller vikten av investeringar i skola, vård, omsorg och infrastruktur för att bekämpa arbetslösheten och utveckla Sverige.
Finansdepartementet har nagelfarit oppositionens budgetmotioner och konstaterar att de rymmer mycket vidlyftiga skattesänkningslöften. De fyra borgerliga partiernas gemensamma skattesänkningar uppgår till 70 miljarder. Sverigedemokraterna vill sänka skatten med drygt 50 miljarder – och ge de som tjänar över 100 000 i månaden en skattesänkning på hela 46 000 kronor per år!
Under alliansregeringen 2006-2014 sänktes skatterna med nästan 140 miljarder kronor – och kravet på lägre skatter (i kombination med allmänt gnäll på sossarna) förblir det sammanhållande kittet på den borgerliga kanten även 2017. Om alliansen får råda blir det ett nytt skattesänkningskalas. Skattesänkningar på 50 eller 70 miljarder kronor är nämligen inga felräkningspengar för statskassan. Det motsvarar bygget av Norrbotniabanan 2-3 gånger om eller anställningar för tiotusentals undersköterskor i välfärdssektorn.
Dessa skattesänkningar föreslås dessutom i ett läge när SKL och andra pekar på att det istället finns behov av mer personal i vård, skolor och omsorg.
Fram till år 2025 blir vi cirka 300 000 fler barn och lika många fler över 70 år i Sverige vilket leder till att det behöver byggas 1 200 förskolor, 600 grundskolor, 300 gymnasieskolor och 300 äldreboenden. Vi behöver anställa vårdpersonal, förskolepersonal, lärare och poliser.
Enligt Konjunkturinstitutet är satsningar på välfärden och offentliga investeringar även det mest effektiva sättet att snabbt höja den ekonomiska tillväxten och skapa nya jobb. Näst mest effektivt är att stärka ekonomin för de hushåll som har låga inkomster.
Därför är det lätt att instämma med Löfven och Andersson. De stora skattesänkningarnas tidevarv borde vara över. Istället behöver Sverige satsa mer på välfärds- och fördelningspolitik.
En sådan politik är dessutom till glädje även för företagen och företagarna. Även näringslivet är beroende av att skolor, sjukvård, polis, vägar och andra skattefinansierade verksamheter håller hög klass.
Ibland sägs att den gamla höger-vänsterdimensionen spelat ut sin roll. Men det är fel.
Den som studerar de borgerliga budgetalternativen respektive Socialdemokraternas program kan konstatera att det tidigare konfliktmönstret är lika aktuellt som förr.
Ska vi använda tillväxten i svensk ekonomi till ökad privat konsumtion eller för att stärka skolor, vårdcentraler, polis, försvar och andra gemensamma samhällsfunktioner?
Om detta borde vi tala mer om under de tretton månader som återstår till valdagen 2018. Allt kan inte handla om hanteringen av Transportstyrelsens register.
De starka statsfinanserna ger, enligt KI:s senaste siffror, utrymme för ofinansierade reformer på 12 miljarder kronor 2018. Det är ett reformutrymme bör användas klokt och strategiskt.