I torsdags publicerade Piteå-Tidningen en insändare som påstår att de som är “födda i fel kön” tidigare okritiskt accepterats. Detta är fel. Först 2009 blev könsöverskridande identitet en av diskrimineringsgrunderna och gav transpersoner möjlighet att bestrida orättvisor. 2013 ströks tvångssterilisering av transpersoner ur könstillhörighetslagen. Det sista unga transpersoner än idag möter är att “okritiskt accepteras”. Snarare tvärtom.
Unga transpersoner är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Känslan av att inte höra hemma i sitt tilldelade kön, eller något av de fastställda könen, gör människor ledsna och förvirrade. Lägg då till risken att inte accepteras av familj och vänner, de som ska vara ens stöttepelare när sorg och förvirring infinner sig. Det innebär givetvis en stor psykisk påfrestning som få personer klarar av, oavsett ens ålder eller socioekonomiska förutsättningar.
När det handlar om personer som “ångrar sitt könsbyte” så utgår det ofta från den tid då det förr fanns en syn på kön som var “antingen eller”. Detta tvingade personer med könsöverskridande identitet att genomgå könskorrigerande operationer i större utsträckning än de själva ville eller var redo för. Nu för tiden är det, eller ska åtminstone vara, okej att exempelvis inte identifiera sig som man men ändå låta bli att operera bort sin snopp.
Kön, kroppens utformning och genus (den sociala aspekten) är numera särskilda. Och synen på kön som något bredare än att handla om vad du har mellan benen är positiv. Det ger fler möjligheten att hitta rätt i både kropp och själ samt möljiggör professionell, faktabaserad hjälp för de som behöver den för att komma dit.
Det allra bästa vore ju om kön inte spelar någon roll alls, men så ser inte verkligheten ut. Barn får redan från tidig ålder känna sig “födda i fel kön” för att deras personligheter, val av kläder, och intressen inte stämmer överens med vad normen för endera snopp- eller snippbärare innebär. Många kämpar med att hitta rätt och finns det fler än två fack kommer med all sannolikhet fler att göra det.
Till dig som är ung och känner att din könsidentitet kanske inte helt överensstämmer med vad din kropps biologi fått andra att anta, och som läste insändaren i torsdags, vill ledarsidan härmed rikta ett särskilt meddelande: du är den du är och det är helt okej. Oavsett vilka etiketter andra vill tillskriva dig så har du lika mycket rätt att existera som vem som helst.
Det är just av denna anledning som det är viktigt att lyfta dessa frågor. För om ingen pratar om det, kommer okunskap och fördomar sprida sig, vilket gör folk till mobbare oavsett om det är av egen fria vilja eller bara av ignorans. Och ingen vill utsättas för (eller se sitt barn utsättas för) mobbing eller diskriminering. Det som gör oss till människor, och därmed personer med rättigheter, har ingenting med vad vi har mellan benen att göra. Och att samhället än idag är så besatt av det, är egentligen helt sjukt.
Kön är inte “antingen eller”. Framför allt är kön inte vad som gör oss till de personer vi är, och det är nog något alla kan skriva under på oavsett hur vi identifierar oss. Vi är alla bara människor, som vill blomstra till vår fullaste potential. Och de som ifrågasätter eller förhindrar oss från att göra det är dummisar. Punkt.