Detta är årets och dessutom decenniets sista dag. För ett år sedan hade hela Sverige en regeringskris. Valresultatet hade gjort att inget av de etablerade blocken fått majoritet. Så var det givetvis redan efter valen 2014 och 2010 men då hade de regeringar som tillträdde då lov att göra det.
Eftersom valresultatet blev mycket jämnare mellan blocken 2018 vägrade Alliansen, som då var det mindre blocket, att erkänna förlust. Antagligen för att det inte kändes så himla kul. Det hela ledde till en höst av ovisshet, där talmannen bjöd in partiledarna en efter en och försökte få till stånd en regering. Läget blev låst, och inför jul visste vi inte om vi skulle få en regering kommande år.
Sen fick vi en regering ganska kort inpå 2019, efter att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna kommit överens om det så kallade januariavtalet, som möjliggjorde att Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunde bilda regering igen. Detta på nåder av C, L, och även Vänsterpartiet, som förvisso inte hade något med förhandlingarna att göra men vars godkännande ändå krävdes för att regeringen skulle kunna tillträda.
Det var en svag regeringsgrund men det gick. Men under året har det visat sig just hur svagt styre vi faktiskt har i Sverige. Vänsterpartiet valde att hota med misstroendeförklaring gentemot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) på grund av omstruktureringen av Arbetsförmedlingen och Moderaterna var inte sena att haka på. Så blev sedan inte fallet, men Vänsterpartiet visade att de inte tänker ligga platt för regeringen.
2020 kan nog bli ett år vi ser mer av Vänsterpartiet. Januariavtalet slöts för snart ett år sedan och Vänsterpartiet är mycket missnöjda med dess innehåll. Det kommer nog V visa ännu mer kommande år och frågan är om regeringen kommer kunna sitta kvar mandatperioden ut. Centerpartiet och Liberalerna kanske sjappar när de inser att även om V inte var med och förhandlade så står och faller januaripartiernas avtal med dem.
Vart C och L i sådana fall ska ta vägen är det nya decenniets stora knäckfråga. Moderaterna och Kristdemokraterna har tydliggjort att de gärna samarbetar med Sverigedemokraterna, vilket C och L inte vill och som var anledningen till att Alliansen sprack. Det är inte heller omöjligt att Centerpartiet, eller åtminstone Liberalerna, helt enkelt upplöses.
Det är trots allt val igen om två år, och då kommer mest troligt de allra flesta svenskar strategirösta. Förr strategiröstade många på små partier, för att säkra majoritet till det block de ville skulle styra. Nu när blocken är mer fladdriga blir det nog tvärtom, att folk kommer rösta på de partier de anser är tydligast i var de står och vilka de kommer att välja att samarbeta med.
Det är en tråkig utveckling i svensk politik. Tiden då man bara helt enkelt röstade på det parti som man tyckte var bäst, eller åtminstone minst sämst, kan vara förbi. Men det kan också innebära en starkare majoritet och regering efter valet 2022, oavsett vilket “block” som då får folkets förtroende.
Något som också är positivt är att det inte längre går att vara fladdrig i sina värderingar. Folk förväntar sig tydlighet från samtliga partier, både i vilken politik de vill uppnå och vilket regeringsalternativ de faktiskt röstar på. Detta är något som framför allt C, L och V behöver fundera extra på kommande år. Dessa är några av spaningarna inför framtiden som går att göra idag, sista dagen på året, och med denna text vill ledarsidan passa på att önska Piteå-Tidningens läsare ett gott nytt politiskt år!