Medan den stora världen bekymrar sig för Brexit och många av oss njuter av sommar och semester finns det idag närmare 300 000 barn i vårt land som lever i fattigdom. Att leva fattigt innebär att en familj får klara sig på försörjningsstöd. Under sådana förhållanden är semester knappast att tänka på.
Sommaren innebär också att många barn hör av sig till Rädda Barnen med sina bekymmer. De är hemma i stan, medan fritids är stängt och kompisarna åkt på semester. Ensamstående föräldrar hör i allt i större omfattning av sig till privata välgörenhetsorganisationer för att få bidrag till någon form av semester.
Bilden av Sverige 2016 är tyvärr att klyftorna att ökar mellan fattiga och mer välbeställda. Barnen i det mest utsatta familjerna drabbas hårdast. I dag lever omkring 20 procent av alla barn mellan 0 och 6 år i hushåll som har inkomster som understiger socialbidragsnormen och som är beroende av försörjningsstöd.
Det borde vara en självklarhet att vi måste utveckla de delar av den generella välfärden som fallerat under det senaste decenniet. Barn med särskilda behov har kommit i kläm när kommunernas sparbeting gått fram i barnomsorg och skola. Som om inte detta inte vore nog upplever vi en hårdare attityd till barns rättigheter.
Alltför många barn som borde ha en grundtrygghet saknar denna. Den ökande otryggheten beror på att de sociala skillnaderna blivit större i takt med att samhällets resurser för att stödja de ekonomiskt svagaste grupperna minskat. Ensamhet, svag framtidstro och tilltagande fysisk och psykisk misär har blivit allt vanligare. Inte minst vad gäller de ensamkommande flyktingbarnen.
De barn som redan i förskolan har problem med sig själva och sin omgivning får idag inte alls det stöd och den hjälp som måste till för att de ska komma till rätta med sin egen tillvaro.
Dagispersonal har varnat för följderna av de stora barngrupperna, och att dessa på sikt skapar osäkra och otrygga barn.
Oron för framtiden, och vad den ska föra med sig vad gäller arbete, inkomst och trygghet är en realitet i många familjer. När föräldrarna mår dåligt är det inte förvånande att barnen också gör det.
Politikernas uppgift är att skapa ett så gott samhälle som möjligt för alla. Inte ställa medborgare vid sidan. Nu när tiderna är bättre är det därför viktigt att de reformer som planeras, kommer dem med störst behov till del. Den nya fattigdomen märks i semestertider. Vi har ett sommarens tvåtredjedelssamhälle. De som har råd använder semestertiden till resor och äventyr. Medan en tredjedel inte har råd med semester. Samtidigt är detta den grupp som har störst behov av att komma bort från den grå vardagens slit och ständiga bekymmer för hur att få pengarna att räcka fram till nästa löning.
För att få ordning på torpet krävs ett genomtänkt barnperspektiv.
Något som borde vara en självklarhet och genomsyra alla samhällsnivåer. Det borde vi klara. Tillsammans.