Enligt en färsk rapport av Arbetsförmedlingen kommer en halv miljon fler människor behöva komma in i arbete under en tio årsperiod för att den så kallade försörjningsbördan inte ska öka på de som jobbar. Alternativet är att färre ska sörja för fler, då vi blir allt äldre och vi i genomsnitt jobbar allt mindre del av livet.
För att undvika högre kostnader och högre skatter kommer fler behöva komma in i jobb. LO-ekonomen Thomas Carlén ser inga problem med siffrorna. Till Ekonomiekot säger han att under de senaste åtta åren har den svenska sysselsättningen redan ökat med drygt 500 000. Att kunna göra samma framsteg de kommande tio åren borde därför också gå bra.
Arbetsförmedlingen pekar på tre lösningar på problemet.
Det första är att sysselsättningsgraden måste öka för den befintliga befolkningen.
Det andra är att nettoinvandringen måste öka med mellan 30 000 till 50 000 personer per år fram till 2030.
Det tredje är att produktionstillväxten måste öka. Allt för att täcka glappet mellan ökningen på de 365 000 personer i arbetsför ålder och de 580 000 personerna i ej arbetsför ålder, alltså pensionärer och barn.
Den här rapporten utgår från att skattehöjningar inte är något alternativ. Själv är jag av åsikten att vi i mångt och mycket har för mycket pengar.
Eller vi och vi för den delen. Många har för mycket pengar. Tydligen spelade svenskarna bort 1,7 miljarder förra året. Samtidigt finns ingen parlamentarisk, enhällig kritik mot klassklyftereformer som rot och rut, eller borttagen arvs-, gåvo- och fastighetsskatt.
Men utökade skatteintäkter är inte en ensam lösning på problemet. Det spelar ingen roll hur många nollor statens inkomstpost samlar bakom sig om det inte finns folk som kan jobba.
Det behövs folk inom vård, omsorg, skolan, industrin, litteraturen, kulturen – you name it. Men att hitta på 500 000 jobb bara för att "försörjningsbördan" inte ska öka känns onödigt. Inte minst när kompetensförsörjningen är kritisk på många håll redan i dag.
Redan i dag är behovet av utbildad arbetskraft skriande högt på många ställen. Tandläkare, sjukvårdspersonal, bibliotekarier och lärare är exempelvis några yrken där många inlandskommuner har svårt att hitta personal redan i dag. Att endast skylla bristande samhällsservice på urbaniseringen och ojämna skattesatser är orättvist, även om de båda är två stora, bidragande orsaker. Att då uppmuntra till att vi egentligen skulle behöva arbeta mindre blir nästan som ett hån, men jag vill ändå lyfta den aspekten i det här sammanhanget.
Vem går ut och föreslår en minskad arbetsbörda med bibehållen lön för den arbetsföra delen av befolkningen för att både möjliggöra full sysselsättning och för att täcka upp kompetensbristen?
Den största kritiken mot reformer som verkar för att vi ska jobba mindre och inte mer är just vem som ska betala in till det gemensamma. Om vi "bara" ska få tid över till att laga mat, njuta och nyttja natur och kultur, vem ska betala för omsorgen av våra äldre och operera oss när det behövs? Oh well. Det finns områden att ta av.
Att öka Sveriges produktionstillväxt går också emot den klimatmässiga utvecklingen. Problemet är inte direkt att Sverige (och övriga världen för den delen) producerar för lite, utan alldeles för mycket. Och för Sveriges del är vår konsumtion hysterisk. Vi har för mycket pengar. Inte alla, men många.
Framför allt vill jag lyfta Arbetsförmedlingens utgångspunkt för rapporten. Nämligen att det är viktigare att fler och fler ska jobba på allt fler jobb som handlar om att producera grejer och att folk ska invandra hit av jobbmässiga, i stället för sociala skäl. Detta bara för att vi i det yttersta ska undvika att ”tvingas” betala lite mer för att andra ska ha det bra.
Som om det skulle vara det värsta som skulle kunna hända.
Jag är helt med på tåget om ambitionen om full sysselsättning. Men full sysselsättning ska inte vara i stället för höjda, eller införda skatter för dem som har råd.
Om svensken okritiskt kan spela bort miljarder på free spins och jackpotts borde det inte vara så kontroversiellt att överväga att sörja välfärdens kostnader för det överskott av människor som antingen redan jobbat ett helt yrkesliv eller som snart är på väg ut i ett.