Jag gjorde min alkoholdebut strax innan jag skulle fylla sexton år. Det var Valborgsmässoafton för tio år sedan. Det var spännande, men inte en särskilt stor grej. Vi gick ju i nian, och de som inte ville dricka behövde inte göra det. Men det var ett steg i en riktning som senare kom att innebära en hel del alkoholkonsumtion i fortfarande väldigt ung ålder.
För de efterföljande helgerna byttes mer och mer ut mot pizza- och spelkvällar till starksprit och fester. I lägenheter hemma hos killar som var äldre än oss och som vi inte kände särskilt väl. Det kunde vara en kompis storebrors kompis, och de var ofta snälla men ju äldre man blir desto mer ser man ju tillbaka på det hela och tänker att tänk om de inte varit snälla?
Och även om allt gick bra, och det oftast var roligt, så fanns där ändå en kultur som vi omedvetet var med och skapade. De som inte drack alkohol blev allt mer sällan inbjudna att umgås med oss. De som inte drack när vi gick i nian började ändå göra det i början på gymnasiet, och om det handlade om egna val, sociala regler, eller rakt av grupptryck kan jag faktiskt inte ens komma ihåg.
Jag har aldrig varit mobbad, eller känt mig pushad att göra något jag inte vill. Men jag har nog varit en väldigt påverkbar person, som aldrig tackat nej till en fest även om jag kanske egentligen planerat att bara vara hemma en kväll. För jag ville ju vara med, och jag ville ju ha roligt.
Jag kan känna nu, mer trygg i mig själv, att jag kan tacka nej till en fest om jag inte känner att jag kommer ha roligt. Men då, när jag var kanske sjutton eller arton år, då fanns där också en rädsla över att tacka nej till en fest skulle innebära att inte bli inbjuden till nästa. Och det är ju en allt ifrån rolig känsla.
Och nu för tiden, bara tio år senare, sker ungdomars alkoholdebut allt tidigare i åldrarna. Vad innebär det för hur man bygger vänskap och skapar sociala kontakter under tonåren och det tidiga vuxenlivet? För jag blir väldigt sällan inbjuden till pizza- och spelkvällar nu för tiden, trots att det är ett väldigt trevligt sätt att umgås, varvat med fest.
Jag är också i en ålder där allt fler av mina vänner börjar på att skaffa barn. Och vi som inte gör det ondgör oss över att våra vänner inte längre blir desamma. Att de slutar vara “roliga” och inte vill umgås mer, fastän det finns tusen olika sätt att umgås utan alkohol.
Vi kanske skulle behöva se över helt och hållet på vilket sätt vi förväntar oss att vänskap ska se ut, vad som är en “rolig” vän, och varför vi inte längre umgås när de inte har samma möjlighet att dricka alkohol. Kan det vara så att jag, och många andra, byggt upp hela vårt sociala nätverk baserat på att vi har roligt ihop över en flaska rusdryck? Det kanske faktiskt är så att det inte går att ha roligt utan alkohol, på grund av den kultur vi själva skapat i våra sociala nätverk?
Det är en skälvande tanke. Samtidigt som en graviditet ofta är det enda accepterade skälet till att inte dricka alkohol om man är en ung kvinna. Och för alla andra finns det nästan inga accepterade anledningar som ursäktar nykterhet. Varför är valet att inte dricka alkohol någonting som över huvudtaget ska ursäktas? Det skulle jag vilja att alla, särskilt nu under oktober, reflekterar över.