"Denna budget är en smocka mot alla höginkomsttagare i Sverige. Dessa är oftast män. Vi erkänner därmed att det finns en könsmaktsordning, där män premieras i jobbsökande, löneutveckling, och allmänt kapitalägande. Regeringens skattehöjningar slår allra hårdast mot denna grupp. Och det känns rent ut sagt för jävligt" - Alliansen.
Jag skojade ju. Så hade ingen i den borgerliga Alliansen sagt. Däremot hade de som sagt sågat budgeten med just klagomålet att män var den grupp som var “förlorare” i budgeten. Och det bakomliggande skälet till det var ju just att en resursfördelning skett, där höginkomsttagare nu förväntades betala mer i skatt. Höginkomsttagare, inte män specifikt. Men det är ju de facto fler män som är höginkomsttagare än vad det är kvinnor som är det.
När budgeten nu presenterades löd löpsedlarna annorlunda. “Rika män vinnare på Anderssons budget” var Aftonbladets rubrik. Alltså samma tidning som skrivit raka motsatsen för fyra år sedan. Då, när i princip samma regering, med samma finansminister, presenterat sitt budgetförslag. Vad är annorlunda nu? Vad har skett?
Jo, det som skett är att finansminister Magdalena Andersson (S), och den socialdemokratiskt ledda regeringen, inte längre själva avgör vad som ingår i statens budget, vilka prioriteringar som ska ske, och vilka som ska bli vinnare eller förlorare när resurser fördelas. Numera är två av de forna allians-partierna, Centerpartiet och Liberalerna, aktörer i budgetförhandlingarna. Och resultatet kan vi se svart på vitt i både statsbudgeten och i pressens rubriker.
Denna budget sänker inte bara skatten för de rikaste, i form av värnskattens slopande, den sänker även skatten för pensionärer med inkomst på över 17 000 kronor i månaden. Dessa är också oftare män, då det är mer vanligt att kvinnor har lägre pension i och med tidigare nämnda könsmaktsordning. Däremot gynnas därmed fler kvinnor av det höjda grundskyddet, så det får väl anses vara bra.
Allt som allt är det okej. Det viktigaste var nu faktiskt att få till en budget över huvudtaget, en som inte var en borgerlig servettskiss, och som kunde accepteras av en majoritet av Sveriges riksdag. Och dessa förhandlingar rodde finansministern iland. Men det är skevt att kalla budgeten för “Anderssons budget” för Anderssons budget var den som för fyra år sedan kallades en smocka mot höginkomsttagare (som, vilket Alliansens så klokt analyserat, ofta är män).
Det finns mycket bra i budgeten, men det som är dåligt ska inte Magdalena Andersson ha skulden för. Magdalena Andersson ska ha stort beröm för att ha fixat detta, med det svåra parlamentariska läge som råder och med ett mycket spretigt januari-avtal som ska förverkligas.
Sossarna gör nu smart i att faktiskt poängtera att de inte är nöjda med allt i budgeten, även om de ska vara nöjda med att alls kunna lägga fram en budget. Just nu går alla partier bakom januari-avtalet ut med sina segrar i den budget som presenterats.
Socialdemokraterna i Norrbottens ordförande Fredrik Lundh Sammeli (S) kommenterade budgeten såhär: “För oss i Norrbotten innebär budgeten ett extra tillskott på cirka 140 miljoner i generella statsbidrag till välfärden samtidigt som Luleå Tekniska Universitet får 800 nya platser. Det är pengar som behövs.”
Visst är det så, och det finns som sagt mycket bra att plocka ur den budget som nu presenterats. Men att segrarna fortfarande är höginkomsttagare, eller som Aftonbladet skrev, rika män, går inte att ducka ifrån. Och detta behöver Socialdemokraterna visa missnöje över för att tydliggöra att den budget man kanske hellre hade sett vore mer lik den från 2015.