Vem står i centrum för julen? Vi kan nog alla enas om att Tomten är fel svar. I alla fall i år (så länge Tomten inte dyker upp i ännu ett zoom-möte). Går vi till julevangeliet är det kanske inte själva händelsen i sig - Jesu födelse - som är det mest radikala, utan i vilken familj Jesus föds samt vem som först fick ta del av denna nyhet.
I ett djupt ojämlikt samhälle kunde Gud ha valt en mäktig och väl ansedd familj till att föda sin son. Det hade nog gett en större trovärdighet. I stället väljer Gud Josef, en snickare, att bli Jesus plastpappa och en ung Maria till mamma. Josef och Maria var inte ens gifta när Maria blev gravid.
Som höggravid tvingas Maria färdas över olivkullarna från Nasaret till Betlehem då den romerska ockupationsmakten ville kontrollera befolkningen genom en stor skattskrivning. Väl i Betlehem fanns ingen plats för dem på härbärgen, Jesus föds i en krubba i ett stall.
De första som fick ta del av nyheten (som för alla inblandade måste varit världshistoriens största) var inte statsöverhuvuden, inga myndighetschefer, inte de rikaste handelsmännen, inte den tidens influencers och inte heller de skriftlärda pamparna. I stället väljer Gud att skicka en nyhets-flash i form av en ängel till tre enkla herdar som är ute i natten och vaktar sin hjord. "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket"
Julen i sig, utöver julevangeliet, är en påminnelse om vad som krävs för att samhället ska gå runt. I år riktas fokus mot omsorgen, vården och särskilt intensivvården - som i huvudstaden har en beläggning på över 100 procent. De hade det tufft före krisen, våren var extremt prövande, i somras fick många sin semester indragen, hösten började lugnare men smittspridningen eskalerade så att många också fått sin julledighet indragen.
I år hade det inte varit möjligt att handla och skicka julklappar utan lagerarbetare, last- och budbilschaufförer, brevbärare och paketombud som fått slita för att julklapparna ska komma fram till julafton. Varje jul står poliser redo att rycka ut efter ännu en kvinnomisshandel, socialtjänsten är redo att ta hand om barn som far illa när deras föräldrar dricker för mycket, räddningstjänsten står redo att rycka ut när mossan i ljusstakarna fattar eld och försvaret skyddar våra gränser.
I år blev inte bara julen utan hela året en påminnelse om vilka det är som får samhället att gå runt. Yrken som tidigare setts ner på och kallats för enkla har visat sig vara essentiella för vårt samhälle. Tyvärr avspeglas inte det i vare sig i lönekuverten eller i media. Endast fem procent av de människor som syns och hörs i public service-tv är från arbetarklassen, det kunde en rapport från tankesmedjan Katalys visa 2018.
I år fanns ingen med ett arbetarklassyrke med i prestigefyllda Sommar & Vinter i P1. Trots att det finns massor att berätta från äldreomsorgspersonal som varit vid äldres sida när de dött i frånvaro av sin familj, industriarbetare som gått från att tillverka bilar till att göra skyddsutrustning och flygvärdinnor som skolat om sig till vårdpersonal. Däremot fick vi lyssna till fyra entreprenörer och en företagsledare som i stora drag berättar samma historia. Om hur vi alla kan bli som dem - bara vi anstränger oss. Trots att ett samhälle endast består av "entreprenörer" skulle kollapsa direkt.
Låt oss inför 2021 hoppas att media, precis som evangelisten Lukas, sätter vanligt folk i fokus. Samt att den politiska debatten inte formas utifrån de mäktigaste och rikaste intressen utan utifrån vad som kan vara till "glädje för hela folket”.