Intervjuerna lockade till många skratt och var även förhållandevis informativa. Det är rätt uppfriskande höra Jonas Sjöstedt (V) förklara på ett barns nivå att det är bra när skillnaderna mellan rika och fattiga inte är så stora, så att fler har möjlighet att göra roliga saker på sommarlovet. Men vissa saker gör också ont att se.
När Lucy intervjuade Jimmie Åkesson (SD) frågade hon vad det innebär att vara rasist. Jimmie, snart 40 år gammal vit man i kostym, förklarade för sjuåriga Lucy med mörk hud och rosa paljettklänning. “Rasist är man om man tycker illa om någon för att den har mörk hud, eller om man själv har mörk hud och tycker illa om någon för att den har ljus hud.“
Detta är felaktigt. Det finns givetvis de som hatar vita. Men detta hat grundas ofta i en känsla av hopplöshet där förtryckarna buntas ihop och blir sin hudfärg, precis som de som är offer för förtrycket blivit i alla tider. Rasism som begrepp och hat mot vita som företeelse har en viktig sak som skiljer dem åt, och det kallas struktur.
Det finns inget strukturellt hat mot vita. I ett klipp från sin show “Fear of a brown Planet” förklarar komikern Aamer Rahman på ett strålande sätt varför. “Jag tror att rasism mot vita finns. Allt man behöver är en tidsmaskin. Sedan åker man tillbaka i tiden till innan dess att européer kolonialiserade världen.”
Rahman menar att man skulle kunna prata om rasism mot vita om man åker tillbaka i tiden och övertygar ledarna i Asien, Afrika och Amerika att kolonialisera Europa istället. Sedan börjar man med slavhandel och tvingar européer att arbeta på kinesiska risfält, och standardiserar mörka skönhetsideal. Om man, hundratals år efter detta, fortfarande hatar och särbehandlar vita som grupp, då vore det rasism.
Just så är det. Vi som är vita måste inse ett privilegium vi inte bett om, men fötts med. Som lilla Lucy inte besitter och aldrig kommer göra. Hon kommer istället växa upp i en värld där rasister spottar och säger åt henne att åka hem, där nazister hotar med kängor och våld, och där hon konsekvent kommer bli annorlunda behandlad av vården, på arbetsmarknaden och i det offentliga rummet.
Det har Jimmie Åkesson aldrig upplevt. Det är självklart aldrig okej att hata någon baserat på utseende. Men att hata vita kan kanske jämföras med hata tatueringar, lösnaglar, eller personer som har sportstrumpor innanför sandalerna. Det är inte snällt, men det handlar inte om ett strukturellt förtryck i samhället.
Lucy kommer märka att trots att ingen i det verkliga livet har visselpipor att blåsa i, så kommer det hon säger inte lyssnas på och tas på allvar på samma sätt som vita män som Jimmie. Därför skär det i hjärtat att höra någon med så mycket makt säga det till någon med så lite makt, även om maktpositionerna för stunden är utbytta för att Lucy håller i visselpipan.