Utgången av misstroendeomröstningen kom inte som någon vidare chock, eftersom samtliga partier som röstade för att fälla regeringen redan hade sagt att de tänkte rösta så.
Egentligen unnar jag Stefan Löfven att slippa det kaos som svensk politik blivit på grund av små partiers ovilja att agera pragmatiskt och framåtsyftande. Saken är dock den att det ligger i varje socialdemokrats DNA att aldrig ge upp kampen för ett starkt och jämlikt samhälle. Som socialdemokrat går det inte att inte bry sig om hur det går för samhället. Därför är detta såklart oerhört sorgligt.
Vänsterpartiet å andra sidan, har valt att rösta bort den enda regeringskonstellation de kan vilja ha utifrån de alternativ som finns. V bryr sig uppenbarligen inte hur det går för Sverige framöver, och det var en nöjd Jimmie Åkesson (SD) som till SVT sa att han ”nu vill ha en bättre regering”. Vad som Åkesson anser vara en bra regering är förstås motsatsen till Vänsterpartiets uppfattning om detsamma.
Centerpartiet och Liberalerna bär förstås också ett ansvar, även om de menar att felet helt ligger hos Vänsterpartiet. Hade C och L gått med på att helt stryka den punkt i Januari-avtalet som Vänsterpartiet krävt skulle strykas, så hade detta inte skett. Det vore dock inte rimligt att låta Vänsterpartiet ta hela det politiska mittensamarbetet gisslan på det sättet, då det hade öppnat upp för att V skulle kunna få styra och ställa hur de vill även längre fram.
Socialdemokraterna har allt jämt agerat pragmatiskt, ansvarstagande, och tryggt. Men när riksdagens mandatfördelning ser ut som den gör finns det inte mycket S kan göra annat än att försöka samla de mindre partierna. När dessa inte klarar av att mötas ger Vänsterpartiet Sverigedemokraterna chansen att fälla regeringen och skapar ett eventuellt utrymme för att en högerregering tillträder. Nu kan ett extraval vänta, något som kanske inte är vad Sverige längtar efter.