Representanter från kommun, företag och föreningsliv har samlats i Vardagsrummet denna gråa torsdagsmorgon. Det är främst medelålders karlar på plats och när sådana samlas till möte är det ofta viktiga saker som diskuteras. Man kan anta att det är tuffa och hårda diskussionsämnen som står på dagordningen. Makt och pengar.
Det är det också. Pengar och makt är precis vad det handlar om. Men jämställdhet, som faktiskt är ämnet som ska diskuteras, reduceras tyvärr ofta till något mjukt och luddigt jämfört med siffror och profit, både inom politikens värld och i näringslivet. Men alla här förstår att detta är hårdaste verklighet när förste talare tar till orda.
Det är Stellan Carlsson. Tränaren för PIF damer, vårt allsvenska lag som är på god väg att ta hem guldet för denna säsong. Det är nämligen PIF, som i samarbete med organisationen Fair Pay arrangerat detta frukostseminarium med fokus på jämställd sponsring.
Carlsson levererar just siffror. Siffror på hur fördelningen ser ut mellan kvinnor och män inom elitfotbollen. Hårda siffror, som borde få alla som någon gång kallat jämställdhet för något “mjukt och luddigt” att skämmas. För trots att antalet utövare av sporten är näst intill 50 / 50 så sponsrar företag i Sverige alltjämt dam- och herrfotbollen 20 / 80.
Piteå-damerna har 250 träningstillfällen mellan januari och november och reser därtill 3 000 mil för sina matcher per säsong. När de äntligen kommer hem till Piteå efter en bortamatch i södra Sverige ska de oftast upp dagen därpå och gå till jobbet.
För jobb på sidan av fotbollskarriären, det är en förutsättning för en kvinna att kunna hålla på med sin sport, även på elitnivå. Medan en manlig allsvensk spelare har en snittlön på 100 000 kr i månaden så tjänar en damspelare i allsvenskan i snitt 10 000 kronor i månaden. En tiondel av männens löner alltså.
Jämställdhet är ingen mjuk fråga. Det är heller ingen “kvinnofråga” och den mansdominerade representationen i rummet är därför glädjande. Det är en principiellt viktigt att män och kvinnor ska ha lika lön och lika förutsättningar. Därför är det också så nödvändigt att män bryr sig om jämställdhetsfrågan, att den inte reduceras till en kvinnofråga.
För lika lön och förutsättningar på arbetsmarknaden, utan orättvisa strukturer, garanterar ju kompetens. Samma sak är det inom fotbollen. Om man verkligen brinner för sporten vill man ju inte begränsa hälften av dess utövare från att göra karriär.
Ingen tjej blir fotbollsproffs för att tjäna pengar på det. Det är en klar förlust i insats av tid och energi kontra kronor på kontot. Men det skulle kunna förändras, om alla tog ansvar för att ändra synen på sporten, och sponsring är en viktig del i det.
Men för att potentiella sponsorer ska kunna se vinsten i att sponsra, måste de först våga satsa, så som damfotbollsspelare gör när de satsar på sina karriärer. Så som man gör när man har en idé man tror på.
Marknaden är vad som styr, men den är också en del av lösningen. Om fler företag vågade sponsra jämställt och verkligen satsa på damidrott, så skulle kostnaden ge igen till företagen i vinst. Både i försäljning av produkten, och i kompetens vid rekrytering. Och när PIF, förhoppningsvis, tar hem guldet till Piteå är det hela samhällets, inte bara damidrottens, vinst.