Att skatt tas ut efter bärkraft är en rimlig princip. De flesta accepterar att de som tjänar mer också betalar mer i ett progressivt skattesystem. Det borde inte vara skillnad i skatt på samma inkomst, men det är just så kommunalskatten slår.
SVT:s Aktuellt har jämfört undersköterskorna Beatrice Magnusson och Thomas Sköld. De har samma jobb och ungefär samma lön, ändå får Thomas ut nästan 1 000 kronor mer i månaden efter skatt. Det beror på att Beatrice bor i Dals-Ed och Thomas i Österåker. I den lilla kommunen i Dalsland är kommunalskatten 34,69 kronor per intjänad hundralapp, i Stockholmsförorten 29,43 kronor.
Det skiljer nästan sex kronor mellan högsta (Dorotea) och lägsta (Vellinge) kommunalskatten, trots att staten varje år omfördelar 85 miljarder kronor i det kommunala skatteutjämningssystemet. Det är orimliga skillnader, som inte beror på att Dorotea har sämre kommunpolitiker utan på att rika och fattiga kommuner har helt olika förutsättningar.
Glesbygdskommunerna har en åldrande befolkning och låga medelinkomster. Den höga skatten är ingen garanti för god eller utbyggd service, trots att behovet av till exempel äldreomsorg ofta är större än i de välmående villaförorterna till storstäderna.
Moderaterna och Timbro tycker att kommuner som lyckas skapa jobb och tillväxt ska få behålla pengarna, trots att de som har högst inkomster redan har lägst kommunalskatt. Men om hela landet ska kunna leva behövs en större omfördelning från rika till fattiga än i dag.
Det är inte bara kommunalskatten som gör rika kommuner och dess invånare allt rikare. Rot- och rutavdragen används flitigast i Danderyd, Lidingö och Täby. Hushållen i de tre kommunerna fick i fjol över en halv miljard kronor från staten för att bygga om och städa sina hus.
Skillnaden mellan högst och lägst är stor. I Danderyd fick varje invånare i snitt 2 873 kronor i rotavdrag 2017, i Dorotea i Västerbotten låg snittet på 305 kronor. Från 2009 har personer med en inkomst över en miljon om året fått tillbaka 4,8 miljarder kronor för sina husrenoveringar.
Det stannar inte där. Den avskaffade fastighetsskatten gör att det kostar orimligt lite att bo i en lyxkåk i Danderyd. Lägg därtill att staten ger tillbaka 30 procent av räntekostnaden för hushållen så blir det ännu mer snett.
I Danderyd får ett hushåll i snitt tillbaka 14 400 kronor i ränteavdrag, som egentligen borde heta räntebidrag. I Åsele i Västerbotten är snittavdraget 2 200 kronor. Att successivt avskaffa ränteavdraget borde vara en självklarhet.
Skattesystemet har blivit ett svåröverskådligt lapptäcke. Det är därför bra att statsministern utlovar en bred översyn efter valet. 2000-talet behöver också en ”århundradets skattereform”. Den bör gå ut från att jämna ut och inte öka skillnaderna mellan människor och regioner.