Och visst är det härligt att kvinnlig gemenskap inte nödvändigtvis måste betyda spa och Ladies Night, även om det också kan vara aktiviteter vissa uppskattar. Men som kvinna lär man sig att det finns en viss typ av intressen vi ska prata om och utöva när vi är i umgänge med andra kvinnor.
De tjejer som har traditionellt manliga intressen förväntas ofta ta avstånd från den kvinnliga gemenskapen och “bli en av grabbarna”, vilket både befäster könsroller, skapar otrygghet för tjejer att utveckla sina intressen, och bidrar till myten om tjejer som bara intresserade av “tjejgrejer”.
Detta tar initiativet om kvinnoseparatistisk jakt helt tar död på. Vilket är oerhört viktigt och bra. Redan för fem år sedan författade Lulebon Jenny Ahlman, vid skrivtillfället förbundsstyrelseledamot i SSU, en debattartikel om vikten av fler kvinnor som jagar.
I debattartikeln, som publicerades i tidskriften Svensk Jakt, skrev Ahlman att jakten handlar om mer än bara timmarna på passet. Det handlar om förutsättningarna att kunna leva och verka på landsbygden.
Detta hade Ahlman helt rätt i. Det är ett viktigt perspektiv, särskilt med tanke på att det är vanligare att kvinnor flyttar ifrån landsbygden än att männen gör det, kanske för att de befästa könsrollerna tillåter män hellre än kvinnor att intressera sig för jakt, fiske, motorer och andra mer vanliga intressen på landsbygden.
Vi som bor i regioner och områden där jakt är ett vanligt intresse behöver alla hjälpas att åt med att motverka stela normer som, även om det inte är någons mening, skapar hinder för tjejer att göra det de vill.
Emma Åström berättar även för Piteå-Tidningen att hennes pappa var den som först gjorde henne intresserad av jakt, och det låter ju som en ytterst klok karl. Ingen förälder vill väl att ens barn ska begränsas utifrån kön i skapandet av intressen, och alla föräldrar drömmer nog om att ha ett barn som gör ens egna intressen till sina.
Allt är redan på rätt väg, och huvudsaken i frågan är att ingen är ett offer för någon annan. Vi är alla offer för gamla trista strukturer som exkluderar, men ingen enskild person vill vara den som exkluderar. Om man tycker om något, varför skulle man vilja hindra andra från att känna samma känsla?
Dagen det inte finns normer för hur en person av ett visst intresse ska se ut och vara kommer det inte behövas kvinnoseparatism. Det gäller alla delar av vårt samhälle, och vi är som sagt redan på god väg.