Det är goda tider i Sverige. Företagen redovisar fina bokslut, räntan är låg, nybilsförsäljningen slår rekord månad efter månad. Reformutrymmet i statsbudgeten är cirka 40 miljarder kronor. Regeringen har aviserat att pensionärerna ska få lägre skatt, att militären får kraftigt höjda anslag, att mer resurser styrs till polisen.
Det är mycket bra att det går så bra för Sverige. Vi är långt ifrån de ständiga krispaketens gråa era.
Men allt är inte frid och fröjd.
Frågan om stödet till funktionshindrade, stödet för personlig assistans, har hamnat i hetluften.
Första halvåret i år förlorade närmare 143 personer stödet, vilket är nästan lika många som under hela förra året, rapporterar Ekot i Sveriges Radio.
Men redan år 2007 skärpte Försäkringskassan sina bedömningar. Det blev svårare att få den statliga assistansersättningen. Ett exempel: Regeringsrätten har slagit fast att den som kan föra maten till munnen inte är berättigad till personlig assistans vid måltider.
Vi har läst om barn som drabbas hårt, liksom deras anhöriga. Elvira, 2, föddes med svåra hjärnskador.
Hon är dessutom blind. Ändå nekas hon personlig assistans av Försäkringskassan. Och många andra svårt sjuka barn har också drabbats. Vuxna som har behov av assistans för att klara jobbet riskerar att förlorat en stor del av stödet och många fruktar att de därför måste sluta arbeta. Istället får de söka offentliga bidrag.
De ansvariga på Försäkringskassan hänvisar till skärpta domar.
”Regeringen gjorde misstaget att förutsätta att ökande kostnader för assistans beror på överutnyttjande och fusk. Deras ambition att sänka kostnader har i sin tur pressat Försäkringskassan till mer restriktiva lagtolkningar.” Det anser Martin Klepke, redaktör för Arbetet (S).
Nu får nio av tio nej när de ansöker om assistans. Försäkringskassan har tolkat utslagen i Högsta Förvaltningsdomstolen och andra domstolar mycket hårt. Domaren Thomas Bull är kritisk, även om han väger sina ord på guldvåg.
Försäkringskassan brukar tolka domar restriktivt, påpekar Lars Ohly, verksam i organisationen Funktionsrätt Sverige. Alltså på ett sätt som missgynnar de försäkrade.
En förklaring till det kan vara att kassan vill snygga till den egna budgeten.
Det har länge varit uppenbart att det gått snett i den här frågan. Regeringen borde långt tidigare ha ingripit och klargjort att en S-ledd regering värnar tryggheten för de mest utsatta i samhället. Den Fingerspitzengefühl (fingertoppskänsla) som länge varit ett signum för S har saknats i assistansfrågan.
Medborgarna måste märka att det nu går bra för Sverige – även medborgarna med funktionshinder. Risken är att den ogenerösa tolkningen av vilka som är bidragsberättigade leder till att det skapas nya klyftor i samhället. Men visst var det ”alla tillsammans” som skulle gälla?