I början av nästa vecka ska Norges statsminister Erna Solberg (H) och Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) ses för att diskutera gränspendlarnas situation, som på grund av att Norge stängt gränsen mot Sverige nu inte tar sig till sina jobb. LO-förbunden i både Sverige och Norge har nu gått samman och krävt att den norska regeringen ger inkomstersättning till gränspendlarna.
Therese Gouvelin är vice ordförande för LO Sverige och säger till Ekot att det är som att norska staten lockoutat svenska pendlare. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) skriver i sociala medier att ”Sveriges regering inte lämnar gränspendlarna i sticket”.
Vidare berättar Nordmark i sitt inlägg att hon haft möten med norska ministerkollegor men att beskeden hon fick gjorde henne besviken. Norges regering ska ha uppdragit åt den norska folkhälsomyndigheten att se över möjligheten till lättade restriktioner för just gränspendlarna, något som Nordmark beskriver som ett steg i rätt riktning även om hon tyckte att det fattades konkreta svar och lösningar.
Vi i Norrbottens län, som har gräns både mot Norge och Finland, har sett hur stängda gränser försvårat såväl vardagsliv som arbete och handel för väldigt många i våra landsgränsande kommuner. Man kan förstå att gränser för resande måste dras någonstans, men det blir konstigt när en person kan bo fem mil från gränsen och inte få åka och jobba strax bortanför den, men att samma person kan resa hundra mil inom det egna landet. Ur smittspridningssynpunkt är det inte ett dugg logiskt.
Norges regering kan inte blunda för problemet. Norge är Sveriges närmaste granne både geografiskt men också kulturellt. Det är helt orimligt att inte kunna anpassa lösningarna utifrån hur verkligheten ser ut, och sanningen är att gränspendlarna är viktiga både för Sveriges och Norges ekonomier och samhällen.
Förhoppningsvis blir mötet statsministrarna emellan lyckosamt, och Norges regering vidtar åtgärder för att kunna öppna upp för de som arbetspendlar över gränsen. Om så inte sker är det åtminstone glädjande att LO-förbunden i dessa två länder står enade. Inte ens en högerregering (som ju Norge har) kan ignorera LO utan att det ger konsekvenser.