Att tillhöra en norm innebär privilegium. Det innebär att ens existens inte ifrågasätts på grund av ens kön, eller ens hudfärg, eller ens klasstillhörighet. Det betyder inte att en vit man i övre medelklassen inte kan ha problem, bara att dessa problem inte är direkt kopplade till dessa attribut.
En norm vi ständigt lever med är storstadsnormen. Det innebär att mediarapportering, politik, och kulturellt tänk utgår från storstadsregioner. Att vara storstadsbo innebär att vara privilegierad i kontrast till landsbygdsbor, oavsett klasstillhörighet och annat.
I lördags publicerade Piteå-Tidningens ledarsida en krönika om de rika stockholmarna som rest från skidort till skidort och spridit smittan. Texten hade en lättsam ton. Men oj så kränkta många stockholmare blev. Folk som inte ingår i gruppen rika stockholmare. Som sällan åker till Åre ens när det inte är smittspridningstider.
Det enda dessa personer läste in i texten var något slags hat mot stockholmare generellt. Lite likt de män som är snälla men som känner sig kränkta av debatten som problematiserar mäns våld mot kvinnor, och därför snabbt måste säga “inte alla män!”. Eftersom de ingår i en grupp som är norm, är de så ovana att utsättas för generaliseringar att de inte ens förstår att det inte är vad som just skett.
Det finns personer i Stockholm som lider på grund av denna smitta. Och dessa personer borde rimligen vara lika irriterade på den urbana överklassen som utan hänsyn reser runt från skidort till skidort. Åker till norra Italien på sportlovet. Stannar till i Stockholm ett par veckor och smittar ner folk på tunnelbanan. Lämnar stan och far till Åre på påsklovet.
Är det så att den urbana normen innebär en starkare känsla av tillhörighet än vad klass gör? I sådana fall har vi stora problem. Inte större än smittan, men stora nog att problematisera. För det som skapas är en metadebatt som bara förenklar för den urbana överklassen att fortsätta göra precis vad de vill utan hänsyn, oavsett om det är att sälja ut vården i Stockholm eller själva belasta vården i norra Sverige efter att de hostat varandra i ansiktet i skidliften.
Men det var inte bara stockholmare som ifrågasatte texten. Vi har även gruppen kritiker som friskt ville påminna om att utan rika stockholmare skulle många av skidorterna och turismnäringen i norra Sverige inte alls gå lika bra. Och det är helt sant. Grejen är att det är många branscher som i nuläget inte går så himla bra. Eftersom vi just nu befinner oss mitt i spridningen av en världsomfattande smitta, som varje dag skördar liv.
Skälet till att vi än så länge har varit ganska skonade från smittan här uppe i norr är just för att det hittills inte nått oss på samma sätt som i de större städerna. Det är därför rekommendationerna just är att överväga huruvida en resa verkligen är nödvändig eller ej. En skidsemester är inte nödvändig.
Ett sant privilegium är att inte behöva oroa sig, men faktum är att vi alla behöver oroa oss. Både för våra företag och för vår egen hälsa. Det är de som är helt fria från oro som också utgör den farligaste gruppen, för de ser uppenbarligen ingen anledning att bry sig om andra. Det är också de som blir kränkta när de förväntas bry sig, för de har vant sig vid att slippa.