Att mötet skedde var väl bara en tidsfråga. Historien upprepar sig som bekant. Inget högerextremt parti har kommit till makten på egen hand, utan genom att etablerade högerpartier tyckte att de var ofarliga bundsförvanter när de själva ville säkra regeringsmakten, så ingen är väl chockad över detta.
Kanske vissa moderata väljare som faktiskt inte vill ha med SD att göra är chockade, men dessa borde gett upp hoppet för länge sedan. Komiskt, med tanke på att det brukar vara Socialdemokraterna som kritiseras för att hålla i makten till varje pris, efter att ha inlett samarbete med Centerpartiet och Liberalerna och därför tvingas genomföra en del högerpolitik. Men det är ju en parentes.
Det som är verkligt intressant i detta är flera saker. Det första är att Moderaternas partiledare, som av en slump, råkar boka in ett möte med Jimmie Åkesson dagen efter att SCB:s senaste opinionsmätning visat att SD sitter på ungefär tjugotvå procent av väljarstödet, något som inte borde vara oattraktivt för Moderaterna som ju tappat nästan halva sitt väljarstöd på bara några år.
Det andra som är intressant är att Ulf Kristersson fortfarande vill ge sken av att vara den vuxne, den förnuftiga, av Sveriges partiledare. “Det var hög tid och vi hade viktiga saker att diskutera.” kommenterade moderatledaren. Det lät annorlunda när Ebba Busch Thor (KD) hade möte med Jimmie Åkesson i somras.
Ebba Busch Thor tog på sig någon slags hjältemantel för att hon då var den enda partiledaren som suttit ner och pratat med Åkesson. Som att SD vore mobbade av de andra partierna. Härmed följer därför en kort förklaring av vad mobbing är, eftersom det känns relevant att påminna om.
Mobbing är när en grupp väljer ut ett offer att vara taskig mot, och denne blir utfryst och kanske rentav trakasserad, något som tyvärr förekommer lite varstans, framför allt i skolan. Skillnaden mellan mobbing i skolan och att ingen partiledare dittills hade samtalat med Åkesson är ganska enkel: Jimmie Åkesson är inte ett slumpmässigt utvalt offer för utfrysning, vilket tyvärr många svenskar med vissa värma känslor inför SD brukar tycka.
Åkesson är partiledare för ett parti som grundades av svenska nazister och vars ideologi hotar mänskliga rättigheter. Och sådana personer är ingen, varken på skolgården eller i riksdagen, skyldig att vara kompis med. Ulf Kristersson hade inte heller för avsikt att vara det förrän SD ökat tillräckligt i opinionen, vilket säger väldigt mycket om hur han väljer sina kompisar.
Kristersson menade dock att det brast för honom när SD inte var inbjudna av regeringen att diskutera gängkriminaliteten, så lite utfrysnings-argument fanns ändå där, även om han inte gjorde samma hjälte-grej av det hela som Ebba Busch Thor.
Att Kristersson skäms kan man dock utesluta helt, efter att han totalt avfärdat kritiken om att han svikit sitt löfte till förintelse-överlevaren Hédi Fried om att aldrig ha något samröre med SD. I hennes ögon är han antagligen inte någon hjälte.
Jimmie Åkesson var nöjd med mötet. “Det bådar gott inför framtida samarbete” kommenterade han, och det är klart att han tycker. Frågan är som sagt vad de moderata väljarna tycker, som helst inte vill se ett moderat samarbete med SD, och som dessutom redan får den högerpolitik de önskat från moderaterna serverad av regeringen. Troligen gräver Ulf Kristersson sitt eget partis grav. Det är bara en fråga om hur länge det ska ta innan han själv förstår konsekvenserna.