I 73-punktsprogrammet, som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet kom överens om, är mycket riktigt ett av kraven en reformering av den nu helt sönderbankade Arbetsförmedlingen. Servettskissen stal 4000 av handläggarna och övrig personal, kvar är i stort sett datorerna.
Under förhandlingarna av regeringsmakten var arbetsmarknadspolitiken en av låspunkterna mellan partierna. Centerns Martin Ådahl och arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons (S) dåvarande statssekreterare Irene Wennemo skickades fram för att för försöka låsa upp läget.
Martin Ådahl beskriver att det gick oväntat lätt och Wennemo beskriver: ”Vi visste ju att frågan om Arbetsförmedlingen skulle dyka upp om det blev förhandlingar med Centern, så vi hade ju diskuterat det här en del internt och på arbetsmarknadsdepartementet och i den politiska ledningen var ju inte vi heller nöjda med allt på Arbetsförmedlingen.”
Det här framkommer i det Ekot special (22/4-2019) som har gjorts om Arbetsförmedlingen och det blir tydligt att alla parter såg sin chans till förändring när det gäller Arbetsförmedlingen. Modellen för förändringen är Australien, men vi återkommer till det.
Att vara arbetslös idag är tufft. Det beskriver inte minst signaturen Olof Wikström, Skellefteå i sin insändare ”Arbetslösa i det digitala ingemanslandet” (Folkbladet, 18/4-2019). Wikström vittnar om att introduktionsträffen för arbetslösa han varit på bestod av en introduktion av myndighetens webbplats.
Han beskriver det som ”den värsta situationen för arbetslösa som vi har varit med om”. Det är webbplatsen man är hänvisad till för att hitta ett jobb om inte nystartsjobb godkänns, eller funktionshinder föreligger.
Tillsammans med en bekant besökte jag arbetsförmedlingen i en annan stad. Personen i fråga är ung, kan en hel del svenska och ville ta vilket jobb som helst. Jag försöker fråga personalen på plats vilka industrier och arbetsplatser som behöver personal, men vi blir hela tiden hänvisade till datorerna. Min son vaknar och personalen blir intresserade av honom.
En av handläggarna kommer fram och drar mig åt sidan och frågar tyst: ”Sa du att han jobbat inom restaurangbranschen?”. ”Jo”, svarar jag. Han svarar att han vet en person som behöver personal. Det är en arbetsgivare som varit inne några dagar tidigare men att de behöver lite mer information. Det slutar med att jag ringer arbetsgivaren som blir jätteintresserad och vill ha CV och träffas.
Den reform som nu ska till är alltså inspirerad av Australien. Sen 90-talet har man släppt in fristående aktörer och konkurrensutsatt den offentliga Arbetsförmedlingen där. Irene Wennemo menar att systemet ”på pappret har stora förtjänster” men hon påpekar också att ”en viktig komponent i systemet är att ersättningen till aktörerna utgår från resultat och baseras på dels hur svårt uppdraget är och hur väl aktören lyckas”.
Den tystlåtne handläggaren berättar att han fixat 20 jobb genom att matcha arbetssökande med arbetsgivare som han träffat personligen. Han säger han inte får göra så, men att datorerna inte räcker. Han har mött så mycket motstånd att han sagt upp sig för att börja på en annan myndighet.
Fast, säger han, om det går ska han starta en egen jobbyrå i framtiden. Han är ett exempel på hur småskalig verksamhet kan bli personlig och mycket bättre. Samtidigt kan man inte låta bli att tänka på hur det gick senast borgerliga partier ville privatisera i jobbranchen – med jobbcoacher där fel personer tjänade allt för mycket pengar.